Bilbo Baggins ger sig, mer eller mindre ofrivilligt, ut på äventyr med ett gäng dvärgar. Han ska hjälpa dem med att ta tillbaka deras land, ett berg som vaktas av en drake…
Filmen nådde inte riktigt mina förväntningar. Allt var välgjort* och andan från LotR-filmerna fanns där, men handlingen och intensiteten saknades.
*(när det gäller 3D effekterna så kan jag dock tyvärr inte uttala mig, då jag inte har något djupseende 🙂 )
Regissören är densamma som i Sagan om ringen-triologin, Peter Jackson, och det dyker även upp ett par bekanta skådis-ansikten därifrån. I övriga roller ser vi bland andra: Ken Scott och Martin Freeman som Bilbo Baggins.
Filmen är som sagt välgjord, men den känns lite lååång. Tre timmar är i längsta laget för en film och det repetitiva scenupplägget (mycket vandrande över landskap till pampig musik) gör att handlingen förs framåt alltför sakta. När väl scenerna kommer som ska föra historien framåt, så är de alldeles för tunna och korta.
Förutom detta så känns vissa karaktärer lite överspelade. Visst finns det skådespelarinsatser med trovärdighet och klockren timing, men överlag så upplever jag att det blir för mycket ”teater” över hela grejen.
Jag gick alltså ifrån biografen med känslan av att ”det kunde blivit så mycket bättre”.
Det kommer ju två filmer till och att välja att göra en triologi av en bok (och inte av tre som tidigare) känns som ett misstag.
Om jag ska summera känslan, så kändes detta mer som en barnfilm än vad LotR-triologin gjorde. Om det var produktionsbolagets mening eller inte, är svårt att säga. Men det faller inte mig i smaken.