| Produktionsår | 2012 |
| Betyg | GGGG |
| Namn | The Act of Killing |
| Genre | Dokumentär |
| I Skrivande stund | På DVD |
| Skådespelare | Anwar Congo Hermen Koto och Syamsul Arifin |
| Regissör | Joshua Oppenheimer (plus en anonym) |
| Längd | 1h 50min |
En dokumentär om folkmorden i Indonesien på 60-talet. I ”The Act of Killing” får vi i huvudsak får följa Anwar när han berättar om hans deltagande i den indonesiska dödspatrullen på 60-talet. Anwar berättar om hur han på egen hand avrättade ett tusental personer allt på uppdrag från regeringen…
En oerhört hemsk historia som jag visste pinsamt lite om.
Under mitten av 60 talet så störtades den dåvarande regeringen i Indonesien av en militär grupp. Kort därefter anlitade den nya, självutsedda regeringen maffian för att leta reda på och mörda alla som stöttade den gamla regimen. Även kommunister och kineser jagades skoningslöst och det ironiska i detta var att kineserna i Indonesien hade flytt från Kina och kommunismen där… Sedan dess har samma regering suttit vid makten och männen och kvinnorna som utförde dessa hemska brott har hyllats och hyllas som hjältar. Regissören Joshua Oppenheimer beslöt sig för att låta de medverkande i dokumentären själva skildra deras historier i form av kortfilmer om vad som egentligen hände för nästan 50 år sedan och resultaten är sanslösa…
Sedan i själva dokumentären blandas klippen som de medverkande spelat in med riktiga intervjuer och gamla tv-klipp från den tidsepoken.
Joshua Oppenheimer jobbade med den här dokumentären i 8 år innan den blev klar och jag måste säga att ”The Act of Killing” är väldigt stark nästintill makalös dokumentär.
Om jag ska dra en egen parallell till någonting som jag är mer bekant med så kan man likna situationen med andra världskriget. Om vi leker med tanken att tyskarna skulle ha vunnit kriget och att soldaterna som jobbat i koncentrationslägren hyllats som hjältar sedan segern 1945 så skulle det spegla situationen i Indonesien idag…
Den här dokumentären var verkligen unik och jag kan ärligt säga att jag inte sett något liknande. Just hur verkligheten kryper inpå de medverkande sakta men säkert under dokumentärens gång var något jag aldrig sett tidigare.
Jag kände mig väldigt uppriven efter att ha sett ”The Act of Killing”. Femman var väldigt nära. Så synd bara att den inte kom 2013…! då hade den ingått bland filmerna där jag spelar in en videorecension också…
Det hade varit roligt att prata om filmen också.
