recension

A Quiet Place Recension GGGG+

Gunnar — Sun, 30 Dec 2018 23:46:56 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGG+
Namn	A Quiet Place
Genre	Thriller/Skräck
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Emily Blunt, John Krasinski och Millicent Simmonds
Regissör	John Krasinski
Längd	1h 30min

Det är inte bekräftat vart varelserna kom ifrån, men förutsättningarna på jorden har ändrats… För att överleva mot de livsfarliga bestarna och inte gå en säker död till mötes, så måste alla levande varelser på jorden vara helt ljudlösa. I den här miljön så får vi möta en familj som har funnit ett sätt att överleva de fasansfulla varelserna samtidigt som de försöker leva ett så normalt liv som möjligt…

Riktigt bra film!

Jag visste inte så mycket om ”A Quiet Place” innan jag såg den.

Det enda jag tänkte inför visningen av filmen var att det kändes som ett intressant upplägg, och att det skulle bli roligt att se en film som då antagligen skulle vara (nästintill) helt utan dialog(?).

Däremot så visste jag sedan tidigare att Emily Blunt och John Krasinski var ett par i verkligheten och jag var intresserad av att se hur den kemin skulle överföras till deras karaktärer i filmen.

Nu efter ha sett ”A Quiet Place” så kan jag gladeligen meddela att både tystnaden i filmen och kemin mellan skådespelarna/skådespelerskorna fungerade galant!

”A Quiet Place” var en mycket välspelad film som utnyttjade sina förutsättningar på ett briljant vis.

Vissa vändningar i ”A Quiet Place” kändes riktigt unika och det var längesen som jag blev så överraskad av en films tonskiftningar och vändningar som jag blev av ”A Quiet Place”.

Huruvida kemin mellan herr och fru Blunt-Krasinski bidrog är ju svårt att säga. Men skådespeleriet mellan dem och de övriga i filmen var helt oklanderligt, och det var stunder där det verkligen kändes som att detta scenario lika gärna skulle kunna ha utspelat sig på granngården där jag bor.

Även skräckmomenten var väl utförda och det var väldigt skönt att filmskaparna inte valt att ta den ”lätta” vägen med ”bullriga” eller ”plötsliga” ljudeffekter i den annars tysta miljön. Utan upplösningar till väl utförda planteringar avlöste varandra med stor precision och timing, och allt kändes så enormt naturligt.

Så varför blev det ”bara” 4st starka G:n, och inte en femma efter alla dessa lovord?

Jo, för att även om allt var så kanon som jag beskrivit ovan så hade jag tyckt att det hade varit roligt om filmens perspektiv hade varit lite bredare. Jag hade till exempel velat se lite mer av vad som hänt i resten av staden/staten/landet när varelserna dök up.
Det hade även varit intressant att få veta lite mer om hur de dök upp, men dessa två punkter är en bagateller i en annars väldigt bra film.

Även om jag skulle kategorisera ”A Quiet Place” som en skräckfilm så var det ändå kärlek och föräldraskap som var filmens genomgående budskap, och det var just den blandningen mellan skräck och handling/stämning som gjorde filmen så bra.

Vad tyckte ni om ”A Quiet Place”? var det en skräckfilm eller en film om familj/kärlek för er?

Kommentera gärna!

Deadpool 2 Recension GGG+

Gunnar — Thu, 25 Oct 2018 09:40:54 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG+
Namn	Deadpool 2
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På BluRay och DVD
Skådespelare	Ryan Reynolds, Josh Brolin och Zazie Beetz
Regissör	David Leitch
Längd	1h 54min

Wade Wilson även känd som Deadpool lever precis den typen av liv som han alltid drömt om, där jobbet som legoknekt varvas med att spendera tid med sin flickvän Vanessa.
Deadpools drömliv vänds helt upp och ner efter en väldigt tragisk händelse och Wade Wilson tvingas anpassa sig utefter en situation som han aldrig trodde skulle inträffa…
Inte lika bra som den första filmen, men ändå en underhållande och välgjord film.

Att den första Deadpool-filmen skapade en alldeles egen liten plattform strax bredvid de andra MARVEL/DC-superhjältefilmerna var väldigt välkommet, där avsikten att rikta sig till en lite äldre publik kändes som det perfekta valet för den här karaktären (läs eller se min recension av Deadpool här).
I den första filmen så lyckades de med att etablera karaktärerna på ett helt perfekt sätt, där Ryan Reynolds verkligen kändes som klippt och skuren för att spela den ganska skruvade antihjälten Wade Wilson/Deadpool.

Nu i uppföljaren så kastas vi som åskådare direkt in i handlingen och träffar en Wade Wilson som just upplevt en tragedi som förklaras allteftersom att filmen löper på.
Den typen av humor som jag gillade i den första filmen återfinns självklart i den här uppföljaren, och även om skämten inte kändes lika nyskapande eller unika i den här filmen, så var ”Deadpool 2” stundtals väldigt rolig.
Det kommer väl inte som någon jätteöverraskning direkt… Men skådespeleriet var också bra precis som i den första ”Deadpool”. Sen så vill jag inte gå in på det alltför mycket, men Josh Brolin var (precis som Ryan Reynolds) ett perfekt castingval för karaktären som han spelade, där kemin mellan Ryan Reynolds och Josh Brolins karaktärer verkligen fick ”Deadpool 2” att skina lite extra.

Även om allt i ”Deadpool 2” var bra och igenomtänkt, så saknades den där känslan av ”nytt och unik” som den första filmen hade.
Detta i kombination med att ett par av de dramaturgiska greppen som de tog till i ”Deadpool 2” kändes igen från andra superhjältefilmer och mer specifikt just ifrån uppföljare. Detta bidrog också till att den här uppföljaren kändes liite mer generisk än vad den hade behövt göra.

Men ”Deadpool 2” är en rolig film med bra skådespeleri, där Ryan Reynolds och Josh Brolin tar ut svängarna på precis rätt sätt.
Om ni gillar den första filmen så kommer ni absolut att gilla den här filmen med, men om ni kommer placera ”Deadpool 2” i kategorin: ”uppföljaren är bättre än originalet” ska jag verkligen låta vara osagt.
Men vad tycker ni som redan sett ”Deadpool 2”, är den bättre än den första filmen?

Eller saknade ni ordkompositioner som ”shit-spackled-muppet-fart” :)?

Justice League Recension GG- (inkl video)

Gunnar — Tue, 22 May 2018 16:25:52 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GG-
Namn	Justice League
Genre	Action
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Ben Affleck, Gal Gadot och Amy Adams.
Regissör	Zack Snyder
Längd	2h

Bruce Wayne försöker återhämta sig efter det våldsamma slaget och tragedin som inträffade vid Gothams hamn för en tid sedan.
Efter att ha kämpat mot Doomsday tillsammans med Stålmannen och Wonder Woman så är han övertygad om att andra utomjordiska varelser nu ser planeten jorden som ett lätt byte. För att bygga upp ett försvar mot jordens potentiella angripare så beger sig Bruce Wayne ut för att finna andra ”meta humans” som kan kämpa vid hans sida när/om ondskan knackar på dörren…
Steg framåt, eller bakåt i DC cinematic universe… ? BAKÅT…

Sedan DC drog igång sitt egna ”cinematic universe” så har både kvaliteten och stämningen i deras filmer varierat kraftigt, och jag har hela tiden känt att det inte riktigt finns någon ”röd tråd” i filmerna som DC producerat..
Dock så kändes det som att de, efter Wonder Woman äntligen hittat ett upplägg och en ton som höll en riktigt hög klass, vilket gjorde mig förväntansfull inför de kommande filmerna.
Justice League har haft en turbulent produktionsperiod och problemen startade efter att Zack Snyder var tvungen att hoppa av projektet under inspelningen p.g.a ett privat familjeärende. Då tog Joss Whedon (Avengers 1 och Avengers 2) över produktionen och kompletterade med material och slutförde filmen.

Utan att gå in på alla punkter så drar jag det i stora drag här (om ni vill ha den grundliga versionen så råder jag er att titta på min filmade recension).
Från första början så har jag känt att DC:s filmer i detta universumet är lite forcerade och att de väljer att tumma på både manus och karaktärsutveckling för att ”komma ikapp” MCU och deras segertåg. ”Justice League” är inget undantag när det kommer till denna känsla… Handlingen känns också ganska uttjatad, där en ond intergalaktisk varelse kommer för att ta över jorden för att… denne bara vill det… (tror jag)… Detta leder mig till tankarna om filmens ”skurk”… Steppenwolf var verkligen den mest generella och platta figur jag sett på länge och jag kan inte för allt i världen förstå varför de vade att gestalta honom på sättet de gjorde…
De övriga karaktärerna kändes också ganska generella, där det var ganska tydligt att alla i ”ligan” skulle uppfylla en viss stereotyp, där vissa lyckades bättre än andra.

Nej den här filmen blev tyvärr ganska tröttsam där den uttjatade handlingen fick de stereotypa karaktärerna att upplevas som än mer stereotypa i det stora sammanhanget.

Mitt i allt detta så fanns det dock saker som var ok…
Jag gillar Gal Gadot som Wonder Woman, hon gör den rollen superbt! Även om sättet som Diana Prince/Wonder Woman gestaltades på var lite annorlunda här i ”Justice League” jämfört med ”Wonder Woman”.
Henry Cavill har äntligen börjat hitta rätt, där hans tolkning av sin karaktär blir bättre och bättre…
Men dessa två noteringar är det enda (nästan) som räddar filmen från den annars givna 1:an… För detta var inte bara en besvikelse för de som inte är intresserade av ”superhjältefilmer”… ”Justice League” var även enormt deprimerande för de/oss som gillar ”superhjältefilmer” och som verkligen hoppats att ”Justice League” skulle fortsätta den bana som ”Wonder Woman” äntligen stakat ut åt oss…

Här kommer vattendelaren: DC eller Marvel?

Läs/se min recension av Wonder Woman här:
Läs/se min recension av Suicide Squad här:
Läs/se min recension av Batman vs Superman: Dawn of Justice här:
Läs/se min recension av Man of Steel här:

Avengers: Infinity War Recension (inkl video)

Gunnar — Fri, 11 May 2018 23:29:42 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGGG
Namn	Avengers: Infinity War
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Josh Brolin, Chris Hemsworth och Scarlett Johansson
Regissör	Joe Russo och Anthony Russo
Längd	2h 25min

Medlemmarna i Avengers ställs nu mot deras farligaste motståndare hittills…Separerade ifrån varandra tvingas de nu göra allt de kan för att försöka undanröja hotet och den mäktiga Thanos.
Thanos har kommit till jorden för att lägga beslag på de sista utav de sex evighetsstenarna.
Och han är fast besluten att inte låta någonting stå i hans väg…
En klar femma och absolut en utav de bättre filmerna i MCU!

Den första MCU-filmen ”Iron Man” kom 2008, och även om många skulle påstå att produktionsbolaget Marvel Studios har haft ”Avengers Infinity War” i sikte sedan dess, så skulle jag vilja påstå att satsningen att nå fram till ”Infinity War” startade efter den första Avengersfilmen som kom 2012.
För mig som har vuxit upp med att läsa serietidningarna som de här karaktärerna baseras på var det en fröjd att se ”Avengers Infinity War”.
Till en början så var jag lite rädd att filmen skulle ha för lång inledningsakt där introduktionerna av karaktärer och relationerna mellan dessa skulle bli för seg och långdragen, men så blev det inte alls.
Vi kastades in i historien och bara i inledningen så hände det mer än vad jag trodde det skulle göra överhuvudtaget.
Regissörerna Joe och Anthony Russo har även gjort ett fantastiskt jobb med att fördela karaktärernas ”scentid”, och även om vissa karaktärer kanske är underrepresenterade i filmen så utvecklas rätt karaktärer på helt rätt sätt, vilket gör det hela väldigt intressant och spännande.
Den karaktären som de lyckats allra bäst med skulle jag säga är Thanos, som spelas briljant av Josh Brolin. Det som gör den här ”skurken” så intressant är att vi får ta del av hans vision och anledningen till varför han gör som han gör. Detta gör att vi förstår honom och hans sätt att tänka (även om han är helt galen) så blir han inte en sån där endimensionell karaktär som bara ska ”ta över världen och vinna” för att han är ond som är så enormt vanligt utfall för antagonisten i andra liknande filmer.

Jag kan dock verkligen förstå att någon som kanske inte gillar Marvel, eller som bara inte har sett några av de tidigare 18 filmerna har svårt att förstå vad som händer i ”Avengers Infinity War”. Detta på grund av att vi verkligen kastas in i relationerna utan någon direkt bakgrundshistoria om vilka alla är, eller vart alla kommer ifrån.

Men förutom punkten ovan så tycker jag att den tredje Avengersfilmen är en fullträff som har utvecklats i takt med att MCU-fansen åldrats. Och för mig så har Russo-bröderna lyckats nästintill perfekt med ”Avengers Infinity War”.

Läs/se min recension av Avengers: Age of Ultron här

Black Panther Recension GGGG+ (inkl video)

Gunnar — Tue, 17 Apr 2018 05:03:23 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGG+
Namn	Black Panther
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Chadewick Boseman, Lupita Nyongo och Michael B. Jordan
Regissör	Ryan Coogler
Längd	2h 15min

Efter att ha bevittnat de dramatiska händelserna i Sibirien mellan Captain America, The Winter Soldier och Iron Man så återvänder T’Challa hem till Wakanda.
Där ska han nu försöka anpassa sig till sin nya roll som kung, med allt vad detta innebär.
Som om detta inte vore svårt nog så dyker det även upp en person från hans förflutna som vänder upp och ner på hela hans tillvaro…
En utav de bättre Marvelfilmerna, måste nog se över min ”Top 5-lista”…:)

Nu har jag inte exakt koll, men baserat på en snabb huvudräkning så får jag Black Panther till att bli den 18:e Marvelfilmen sedan de drog igång MCU.
På det stora hela så gillar jag de flesta filmerna i det universumet skarpt, och det är väl bara 1-2 filmer som gjort mig besviken (Iron Man 2 och Thor: The Dark World).
Anledningen till att jag nämner detta är att jag är helt övertygad om att Marvel Studios aldrig skulle kunnat producera just den här tolkningen av ”Black Panther”, om de inte byggt upp Marvel-franchisen så väl som de gjort med de tidigare 17 succefilmerna.

”Black Panther” var verkligen revolutionerande och välgjord på så många olika sätt.
För det första så bestod filmen av en ensemble där 95% av huvudrollsinnehavarna/huvudrollsinnehaverskorna var mörkhyade vilket kändes så fantastisk välkommet och uppfriskande.
Om den här filmen hade kommit för bara 5 år sedan och inte varit den 18:e filmen i en lyckad filmfranchise, så skulle jag vilja påstå att den skulle sett helt annorlunda ut…
För det andra så hade de verkligen lyckats med att fylla filmen med vältajmad komik som verkligen passade de specifika karaktärerna och deras personligheter, vilket är någonting som kanske låter enkelt och som en självklarhet, men det är så enormt vanligt (framförallt i den här typen av film) att de komiska momenten mest efterliknar generell slap-stick-humor, där det är en karaktär som är utsedd till ”filmens pajas”.
Men det som var det absolut bästa i filmen var hur man behandlade antagonisten, där denne kändes som en riktig person som jag verkligen kunde relatera till, och verkligen sympatisera med (tills denne gick för långt för att förverkliga sin vision).
Men detta är verkligen någonting som jag upplever som ovanligt i dagens filmer, där ”skurken” ofta blir en endimensionell karaktär som vi endast ska tycka illa om istället.

”Black Panther” var en stark film med ett viktigt budskap och utan att bli ”fingervisande” så var den även Marvels mest politiska film hittils.
Femman är nära och anledningen till att ”Black Panther” missar det högsta betyget beror inte så mycket på filmens utförande, utan mer på att omständigheterna nu gjort att samtliga hjältar känns lite för oövervinnerliga. Detta är det enda som är negativt med hela MCU i min mening, där känslan av att vi som åskådare fruktar för karaktärernas liv nu blivit avsevärt mindre och mindre under de här tio åren som gått.
Men detta är bara en liten tanke som susar igenom huvudet när jag ser på en utav de bättre superhjältefilmerna hittills…

För att läsa/se min recension av Spider-Man: Homecoming klicka här
För att läsa/se min recension av Captain America: Civil War klicka här
För att läsa/se min recension av Thor: Ragnarok klicka här

Pacific Rim: Uprising Recension GGG- (inkl video)

Gunnar — Thu, 05 Apr 2018 05:00:09 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG-
Namn	Pacific Rim: Uprising
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	John Boyega, Scott Eastwood och Cailee Spaeny
Regissör	Steven S. DeKnight
Längd	1h 45min

Kriget mot de stora monstren är över och även om det har gått ett par år sedan människorna lyckades besegra dem så är de svåra att glömma.
Jake Pentacost är en fd militärkadett och efter en konflikt med lagen tvingas han välja mellan fängelse och att återta sin plats i armen som Jaeger-pilot.
För trots att de stora monstren som kallas Kaijus är besegrade så vet man ju aldrig om/när de kommer tillbaks…
Inte samma ”finess” som i den första filmen, men underhållande ändå.
Jag tillhör en av de som gillade ”Pacific Rim” när den kom (för snart 5 år sedan).
Dels för att jag tyckte att det var ett lite annorlunda grepp med stora robotar OCH monster i samma film. Vi har alla sett Transformers förut, och vi har alla sett Godzilla förut, men vi har aldrig sett de två ovannämnda typerna tillsammans i en film med den här budgeten förrän ”Pacific Rim”.
Sedan så gillade jag Guillermo Del Toros sätt att gestalta detta på, där det verkligen kändes som att han lagt fokus på att få allt att kännas riktigt stort och tungt.
Dock så har ju den första ”Pacific Rim” ett par brister:
För det första så fanns det ju ett par logiska luckor som verkligen kändes onödiga, och som att de verkligen hade kunnat undvika dessa om de bara tänkt igenom filmen ett varv till.
För det andra så kändes storyn och karakäktärerna lite bleka, tråkiga och tunna. Sedan så är jag absolut medveten om att både story och karaktärerna fyllde sitt syfte: att finnas där för att få producera en film om robotar som slåss mot monster, men det kändes ändå lite synd att det var så tunt eftersom att filmens koncept (med robotar och monster) är så bra :).

Kort sagt så kände jag att ”Pacific Rim: Uprising” inte riktigt hade den charm eller identitet som den första filmen hade.
Alla skådespelare/skådespelerskor var bra, men tyvärr så fick de för lite att jobba med för att lyfta fram sina karaktärer på ett bra sätt, och än mindre att få handlingen att kännas riktigt äkta.
Sedan så saknade jag den där tyngden och det storskaliga som var så mäktigt i den första filmen, och det kanske var det som gjorde att jag upplevde det lite som att ”Pacific Rim: Uprising” inte var så personlig.
Det kändes verkligen som att de försökte visa att robotarna/mpnstren var stora genom att förstöra fler städer, med större explosioner än i den första filmen. Men det ledde egentligen bara till motsatsen, och fick helheten att kännas mer som en Transformersfilm än en Guillermo Del Toro sci-fi-film.

Men trots att ”Pacific Rim: Uprising” kändes lite blekare och ytligare än den första filmen, så var den ändå underhållande.
Och även om den kändes mer som Transformers 7, så är jag inte helt säker på att detta behöver vara helt negativt.

Så det blir ett svagt godkänt, vilket går i linje med vad jag tyckte om den första filmen som fick ett lite högre betyg.
Vad tyckte ni om ”Pacific Rim: Uprising”, var den bättre/sämre än originalet, eller bryr ni er inte för att ni älskar Transformers?

läs min recension av Pacific Rim här.

Creed Recension GGGG (inkl video)

Gunnar — Fri, 23 Feb 2018 19:58:07 +0000

Produktionsår	2016
Betyg	GGGG
Namn	Creed: The Legacy of Rocky
Genre	Drama
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Michael B Jordan och Sylvester Stallone
Regissör	Ryan Coogler
Längd	2h 10min

Den legendariske boxaren Rocky Balboa har lagt boxningshandskarna på hyllan sedan en lång tid tillbaka.
Nu driver han restaurang Adrian’s som är uppkallad efter hans fru.
En dag blir han kontaktad av Adonis Johnson, en ung man som vill anlita Rocky att bli hans tränare.
Och trots att Rocky lagt boxningen åt sidan så är det något med denna unga man som får Rocky att längta tillbaks till boxningen…
Det gick att göra en bra 7:e Rockyfilm…YES!!!

Ryan Coogler som regisserat ”Creed – The Legacy of Rocky” har jobbat med Michael B Jordan (Adonis) tidigare i en film som heter ”Last Stop Fruitvale Station”. Detta var en mycket bra film som är baserad på en sann historia (läs/se min recension av den filmen här).

Här förenas Ryan Coogler och Michael B Jordan återigen och tillsammans med Sylvester Stallone har de nu skrivit ett nytt kapitel i historien om Rocky.
Det som är lite roligt med Rocky-frenchaisen är att huvudkaraktären har åldrats i samma takt som huvudrollsinnehavaren. Så när vi hoppar in i ”Creed” så har det gått ca 35-40 år sedan Rocky Balboa mötte Apollo Creed för första gången.
Detta har filmskaparna nu tagit vara på genom att skapa ett skifte i hierarkin, där Rocky nu är lite mer utav en biroll, och där huvudrollen istället axlas av Michael B Jordan vilket jag tyckte fungerade väldigt bra.

Precis som i ”Last Stop Fruitvale Station” så har regissören återigen lyckats få till den ”vardagliga” känslan i ”creed”. Och jag får verkligen intrycket av att Ryan Coogler ofta (för att inte säga alltid) lyckas krama ur det absolut bästa från de skådespelare/skådespelerskor som han jobbar med, för alla i ”Creed” var helt fantastiska!
Slutligen så har regissören verkligen hittat/skrivit ett manus som passar perfekt in i Rockys skede i livet, där alla de livsförändringar han ställts inför verkligen kändes äkta och organiska.
Att de lyckades så bra med den här filmen var för mig lite förvånande.

Självklart så är den inte direkt unik då det är den sjundefilmen i ordningen om Rocky Balboa.
Men trots detta så kändes filmen fräsch med ett grepp som passade perfekt in i tid och rum.

En solklar 4:a för mig.
Vad tycker ni om ”Creed”, är det den bästa Rockyfilmen för er?

Spider-Man: Homecoming Recension GGGG- (inkl video)

Gunnar — Sun, 19 Nov 2017 10:38:06 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GGGG-
Namn	Spider-Man: Homecoming
Genre	Action
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Tom Holland, Michael Keaton och Marisa Tomei.
Regissör	Jon Watts
Längd	2h 10min

Bataljen i Berlin mellan team Captain America och team Iron Man är över och Peter Parker är på väg hem för att fortsätta sitt vanliga liv i skolan.

Egentligen så vill han inget hellre än att bli en ”Avanger” och fortsätta kämpa vid Tony Starks sida, men på grund av låg ålder och oerfarenhet så blir han beordrad att återvända hem och hjälpa till som Spider Man på en mer ”lokal nivå”.

Detta går bra ända tills Spider-Man springer på en illegal vapensmugglare som verkligen sätter honom på prov…

Trots att detta är den tredje rebooten på ganska kort tid så fungerade den här filmen bra!

Jag har sagt det så många ggr tidigare: jag gillar verkligen Spider-Man och jag har läst samtliga tidningar mellan 1983-2005 mer än en gång

När jag läste att de skulle blåsa liv i franchisen på nytt och inte fortsätta med Andrew Garfield så blev jag en aningen stressad, och jag var verkligen inte säker på att min superhjälte från barndomen skulle överleva ytterligare en reboot på så kort tid.

Men jag hade fel :)!

Den första stora skillnaden mellan ”Spider-Man Homecoming” och alla de tidigare filmerna är att ”Spider-Man Homecoming” inte alls känns så tung som de tidigare filmerna med Tobey Maquire och Andrew Garfield i huvudrollerna.

Detta tyckte jag kändes ganska välkommet då jag hela tiden känt att de tidigare filmerna blivit lite lidande av att allt skulle vara så seriöst (och nattsvart). Plus att de i de tidigare filmatiseringarna verkligen gjorde allt de kunde för att banka in ”med stora krafter följer…” och bla bla bla.

Då jag inte vill spoliera någonting så väljer jag att endast nämna Tom Holland, och Tom Holland passar utmärkt i rollen som Peter Parker, och det som vi fick se av honom i ”Civil War” var verkligen bara en bråkdel av det omfång som Tom Holland tillför till karaktären i ”Spider-Man: Homecoming.

Utan att gå in på det närmare så kan jag även konstatera att Marvel (återigen) på ett briljant vis har ”flätat” in andra karaktärer från ”Spider-man-Universe” utan att det kändes varken krystat eller fel.

När jag först såg trailern så kändes det verkligen som att ”Spider-Man: Homecoming” skulle bli en sån där ”efter-mallen-film” med precis samma destinationskurs som de tidigare filmerna, där riffen ifrån de tidigare Spidde-filmerna skulle göra sig påminda om och om igen…
Men så blev det inte alls.

Den här filmen får 4st svaga G:n och anledningen till att betyget blir så ”lågt” är pga en logisk lucka som inte går att förbise (kommentera gärna om ni vet vad jag menar :)).

Om det inte hade varit för denna (ganska stora) logik-miss så hade det varit svårt att inte ge filmen högsta betyg.

Vad tycker ni om ”Spider-Man: Homecoming”, är det den bästa eller sämsta tolkningen av den väggklättrande insekten?
Kommentera gärna!

Läs min recension av ”The Amazing Spider-Man 1” här

Läs/se min recension av ”The Amazing Spider-Man 2” här

Läs/se min recension av ”Captain America: Civil War” här

Transformers: The Last Knight Recension GG–

Gunnar — Fri, 15 Sep 2017 19:17:50 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GG —
Namn	Transformers The Last Knight
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio/DVD
Skådespelare	Mark Wahlberg, Anthony Hopkins och Stanley Tucci
Regissör	Michael Bay
Längd	2h 20min

Det har gått ett par år sedan transformersincidenten i China och människan för nu ett krig mot alla transformers, goda som onda.

Cade Yager är fortfarande på robotarnas sida och han gör allt han kan för att undsätta dem.

På grund av hans vilja att hjälpa till dras han återigen in i en kamp för att rädda jorden från den farligaste fienden hittills…

Ja vad säger man… Riktigt tröttsam om jag ska vara ärlig.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag blev väldigt positivt överraskad när den första Transformersfilmen som kom 2007.

Den filmen var bra för att den fokuserade på handlingen, där en tonåring ville köpa sin första bil för att imponera på den snygga tjejen i skolan. Sen när de stora robotarna började slå på varandra med riktiga 80-tals-one-liners så blev det en ganska skön mix av halvdan handling och ”häftig” action.

Sedan dess så har kvaliten tyvärr dalat kraftigt, men jag kan inte hålla mig ifrån den här franchisen…

Detta var inte den sämsta filmen i serien, men besvikelsen var ganska snabbt ett faktum.

För det första så var handlingen enormt hattig och spretig där karaktärer som trollkarlen Merlin (ja han fr svärdet i stenen) och Adolf Hitler figurerade väldigt flitigt.

För det andra så gjorde de ett sånt där misstag som man verkligen inte får göra. Det var den där typen av misstag som jag bara är van att se i serier som är på väg att läggas ner: de använde samma skådespelare från en tidigare film, fast till en annan karaktär! Och det är Inte Ok!

För det tredje så var den här filmen filmad i olika format/ratios, där växlingen mellan de olika formaten skedde lite närsomhelst.

Detta var enormt irriterande då de svarta sträcken i över och underkant varierade hela filmen igenom.

Förutom punkterna ovan så innehöll ”Transformers: The Last Knight” allt det där som jag stört mig på i de tidigare filmerna.
Men det kändes ändå som att de lärt sig (litegrann) av sina tidigare misstag för de ”störande” momenten var lite nedtonade i den är filmen.

För mig (som ändå gillar filmer där stora robotar pucklar på varandra kombinerat med repliker som tagna ur en 80-tals actionrulle) så blev ”Transformers The Last Knight” tröttsam och utmattande.

Visst fanns underhållande ögonblick, men på det stora hela så blev jag lite ledsen i själen över att de tagit någonting med så mycket potential (transformers) och gjort någonting såpass dåligt av det.

Jag hoppas verkligen att de hittar tillbaks till den lilla gnista som fanns i den första filmen, för annars så kommer detta att bli väldigt outhärdligt, väldigt snart…

Vad tyckte ni om ”Transformers 5: The Last Knight”, var den bäst/sämst av de fem filmerna?

Läs/se min recension av Transformers: Age of Extinction här