Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/instagram/admin/includes/class-esf-insta-skins.php on line 111
Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/instagram/admin/includes/class-esf-insta-skins.php on line 111
Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/facebook/admin/includes/efbl-skins.php on line 126
Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/facebook/admin/includes/efbl-skins.php on line 126
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/instagram/admin/includes/class-esf-insta-skins.php:111) in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Läs hela instagraminlägget här
Produktionsår | 2019 |
Betyg | GGGG |
Namn | Captain Marvel |
Genre | Action/drama |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Brie Larson, Samuel L. Jackson och Ben Mendelson |
Regissör | Anna Boden och Ryan Fleck |
Längd | 2h 5min |
För sex år sedan så vaknade Vers upp efter en flygkrasch utan några som helst minnen från, eller vad som hänt innan olyckan. Hon är inte ens säker på att hon heter Vers, men det är en utav de få ledtrådar hon har kvar ifrån sitt tidigare liv. Nu bor hon på planeten Hala och jobbar med ett folk som kallas Kree för att hjälpa dem att vinna ett krig som har härjat i flera år mot Skrull-folket.
Men Vers kan inte riktigt släppa de minnesfragmenten som hon har från sitt tidigare liv och helt utan förvarning så får hon en enorm möjlighet att utforska sitt förflutna. Detta för henne in på en resa som hon aldrig tidigare hade kunnat drömma om…
En utav de mest efterlängtade filmerna under 2019!
Nu så har vi kommit en bra bit in i 2019 och därmed så börjar ju de här riktigt efterlängtade filmerna att visas på bio.
Förväntningarna inför ”Captain Marvel” var, för mig väldigt höga…
För det första för att det är den första Marvelfilmen med en kvinnlig huvudkaraktär (det tog bara 10 år och 20 filmer ;)). Sedan så är det ju den här filmen som ”bryggar” över till den mest efterlängtade filmen i år: ”Avengers: End Game”!
Det fanns väldigt mycket som jag gillade med den här Captain Marvel”.
Att den till exempel utspelade sig under 90-talet var en rolig vinkling som de verkligen tog till vara på på bästa sätt där komiken, miljöerna och scenernas uppbyggnad verkligen resonerade med mig (ja, jag är för i början av 80-talet :)). Sedan så gillade jag verkligen skådespeleriet i den här filmen där Brie Larson och Samuel L Jackson var klockrena som Vers och Nick Fury.
Effekterna fungerade också bra och allt var visuellt snyggt, och även om jag upplevde vissa effekter som lite ”trötta” så tror jag att det snarare berodde på att jag sett samma typ av effekter många ggr tidigare, snarare än att de faktiskt är föråldrade.
De (smärre) sakerna som kanske låg ”Captain Marvel” liiite i fatet var för det första att det kändes som att filmen hade lite svårt att få fotfäste, dvs att den fick kämpa lite onödigt länge för att komma igång.
Sedan så var det roligt att de, till viss del återvände till ”fisken-på-land-temat” där vi fick se Vers i en miljö som hon inte förstod alls (ungefär som i den första ”Thor” från 2011). Men hur bra och roligt det än var, så var det ingenting direkt nytt, och precis som med vissa utav effekterna så fick jag en liten känsla av upprepning vilket kändes synd då allt kändes enormt genomtänkt.
Men trots att det tog lite tid för filmen att ”komma igång”, och att det klingade en liten känsla av ”favorit-i-repris” i mig så gillade jag den här filmen väldigt mycket.
När ”Captain Marvel” väl kom igång så vart ”mysfaktorn” hög och jag kom på mig själv med att bara sitta och le och mysa i biostolen. Sedan att jag upplevde det som att ”Captain Marvel” inte gjorde ”något nytt” kanske inte är så konstigt eftersom att detta är den 21:a filmen i en lång rad filmer, där filmerna (mer eller mindre) bara överträffar varandra konstant…
Så ”Captain Marvel” får en stabil 4:a för att detta var en bra film som de lyckats ”jacka in” fint i det större perspektivet utan att filmens flöde eller handling blivit lidande.
Om ni nu vill lyssna på mitt podcastavsnitt där jag tillsammans med min vän James L går in lite mer i detalj på vad vi tyckte om ”Captain Marvel” (och varför vi tyckte det) så finner ni länken till det avsnittet nedan.
OBS: Detta är ett avsnitt i 2 delar, där den första delen i princip speglar det som jag skrivit ovan (ungefär fem minuter lång). Sen är del 2 lite mer utav en spoiler-del där vi kommer prata friskt om vändpunkterna i alla de Mavelfilmer som vi tycker har någon som helst anknytning till ”Captain Marvel”.
Håll till godo och hoppas att ni gillar det!
Produktionsår | 2018 |
Betyg | GGG+ |
Namn | Deadpool 2 |
Genre | Action/komedi |
I Skrivande stund | På BluRay och DVD |
Skådespelare | Ryan Reynolds, Josh Brolin och Zazie Beetz |
Regissör | David Leitch |
Längd | 1h 54min |
Wade Wilson även känd som Deadpool lever precis den typen av liv som han alltid drömt om, där jobbet som legoknekt varvas med att spendera tid med sin flickvän Vanessa.
Deadpools drömliv vänds helt upp och ner efter en väldigt tragisk händelse och Wade Wilson tvingas anpassa sig utefter en situation som han aldrig trodde skulle inträffa…
Inte lika bra som den första filmen, men ändå en underhållande och välgjord film.
Att den första Deadpool-filmen skapade en alldeles egen liten plattform strax bredvid de andra MARVEL/DC-superhjältefilmerna var väldigt välkommet, där avsikten att rikta sig till en lite äldre publik kändes som det perfekta valet för den här karaktären (läs eller se min recension av Deadpool här).
I den första filmen så lyckades de med att etablera karaktärerna på ett helt perfekt sätt, där Ryan Reynolds verkligen kändes som klippt och skuren för att spela den ganska skruvade antihjälten Wade Wilson/Deadpool.
Nu i uppföljaren så kastas vi som åskådare direkt in i handlingen och träffar en Wade Wilson som just upplevt en tragedi som förklaras allteftersom att filmen löper på.
Den typen av humor som jag gillade i den första filmen återfinns självklart i den här uppföljaren, och även om skämten inte kändes lika nyskapande eller unika i den här filmen, så var ”Deadpool 2” stundtals väldigt rolig.
Det kommer väl inte som någon jätteöverraskning direkt… Men skådespeleriet var också bra precis som i den första ”Deadpool”. Sen så vill jag inte gå in på det alltför mycket, men Josh Brolin var (precis som Ryan Reynolds) ett perfekt castingval för karaktären som han spelade, där kemin mellan Ryan Reynolds och Josh Brolins karaktärer verkligen fick ”Deadpool 2” att skina lite extra.
Även om allt i ”Deadpool 2” var bra och igenomtänkt, så saknades den där känslan av ”nytt och unik” som den första filmen hade.
Detta i kombination med att ett par av de dramaturgiska greppen som de tog till i ”Deadpool 2” kändes igen från andra superhjältefilmer och mer specifikt just ifrån uppföljare. Detta bidrog också till att den här uppföljaren kändes liite mer generisk än vad den hade behövt göra.
Men ”Deadpool 2” är en rolig film med bra skådespeleri, där Ryan Reynolds och Josh Brolin tar ut svängarna på precis rätt sätt.
Om ni gillar den första filmen så kommer ni absolut att gilla den här filmen med, men om ni kommer placera ”Deadpool 2” i kategorin: ”uppföljaren är bättre än originalet” ska jag verkligen låta vara osagt.
Men vad tycker ni som redan sett ”Deadpool 2”, är den bättre än den första filmen?
Eller saknade ni ordkompositioner som ”shit-spackled-muppet-fart” :)?
]]>Produktionsår | 2018 |
Betyg | GGG- |
Namn | Ant-Man and the Wasp |
Genre | Action/komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Paul Rudd, Evangeline Lilly och Michael Douglas |
Regissör | Peyton Reed |
Längd | 1h 50min |
Efter att Scott Lang brutit mot Sokoviafördraget så blir han omedelbart satt i husarrest.
Under två år så får han under inga omständigheter lämna sitt hus, eller ha någon som helst kontakt md andra Anvengersmedlemmar, Hank- eller Hope Pym.
Allting flyter på ganska bra och Scott lyckas balansera livet som egenföretagare och hemma-pappa.
Detta förändras tvärt när han plötsligt sugs tillbaks in i den världen som han lovat att han skulle lämna…
En underhållande film i samma anda som den första filmen, typ…
Det har varit ett par marvelfilmer som använt ”Captain America: Civil War” (se/läs min recension här) som en väldigt tydlig ”avstampspunkt”. ”Spider-Man: Homecoming” (se/läs min recension här) och ”Black Panther” (se/läs min recension här) är två exempel på detta.
Även ”Ant-Man and the Wasp” använder ”Civil War” som språngbräda, men när vi träffar Scott Lang så har det redan förflutit en längre tid, och där vi kommer in i historien så har det gått nästan 2 år.
Det som jag verkligen gillar med ”Marvel Cinematic Universe” är det att det finns så många olika typer av genres i en och samma franchise. ”Thor: Ragnarök” (läs/se min recension här) är till exempel helt annorlunda jämfört med t.ex ”Black Panther” och detta är enormt uppfriskande i ett filmuniversum där det släppts drygt 20(!) filmer på 10 år.
Ant-Man-filmerna är nog, tillsammans med Thor-filmerna (i alla fall den senaste/Ragnarok) och ”Guardians of the Galaxy-filmerna” de som är utav det lite mer komiska slaget, och även om det finns många komiska inslag och karaktärer i de övriga filmerna också så skulle jag säga att de ovannämnda produktionerna är (nästintill iaf) uttalade actionkomedier.
”Ant-Man and the Wasp” är ganska lik den första filmen, och det komiska upplägget känns igen ganska tidigt in i filmen.
Skådespeleriet var bra från samtliga och även om det fanns vissa (klara) brister, så kändes det överlag som att de nya karaktärerna passade in på ett bra sätt i den här uppföljaren.
Generellt sett så upplevde jag det som att de valt att vi som åskådare skulle få ”mer av allt” i den här uppföljaren snarare än ”någonting nytt”, och det hade väl varit helt ok om handlingen i filmen hade känts lite mer utarbetad…
Det var ett intressant spår som de valt att ta upp i ”Ant-Man and the wasp”, men för mig kändes det lite som att handlingen var för enkel och enspårig för att fylla en hel film. Detta ledde till att jag upplevde ökningen av de komiska inslagen mer som en ”nödvändig utfyllnad” hellre än någonting som faktiskt gynnade historien, vilket var trist i en annars bra film.
Men ”Ant-Man and the Wasp” når absolut upp till ett godkänt och klickar ändå ganska bra in i MCU:s helhetsbild. Filmen har en charm och tar över stafettpinnen och för oss i alla fall ett litet (myr)steg framåt i the Marvel Cinematic Universe.
Vad tycker ni om ”Ant-Man and the Wasp”? Var den bättre/sämre än den första filmen?
Läs/Se min recension av ”Ant Man” här
Produktionsår | 2018 |
Betyg | GGGGG |
Namn | Avengers: Infinity War |
Genre | Action |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Josh Brolin, Chris Hemsworth och Scarlett Johansson |
Regissör | Joe Russo och Anthony Russo |
Längd | 2h 25min |
Medlemmarna i Avengers ställs nu mot deras farligaste motståndare hittills…Separerade ifrån varandra tvingas de nu göra allt de kan för att försöka undanröja hotet och den mäktiga Thanos.
Thanos har kommit till jorden för att lägga beslag på de sista utav de sex evighetsstenarna.
Och han är fast besluten att inte låta någonting stå i hans väg…
En klar femma och absolut en utav de bättre filmerna i MCU!
Den första MCU-filmen ”Iron Man” kom 2008, och även om många skulle påstå att produktionsbolaget Marvel Studios har haft ”Avengers Infinity War” i sikte sedan dess, så skulle jag vilja påstå att satsningen att nå fram till ”Infinity War” startade efter den första Avengersfilmen som kom 2012.
För mig som har vuxit upp med att läsa serietidningarna som de här karaktärerna baseras på var det en fröjd att se ”Avengers Infinity War”.
Till en början så var jag lite rädd att filmen skulle ha för lång inledningsakt där introduktionerna av karaktärer och relationerna mellan dessa skulle bli för seg och långdragen, men så blev det inte alls.
Vi kastades in i historien och bara i inledningen så hände det mer än vad jag trodde det skulle göra överhuvudtaget.
Regissörerna Joe och Anthony Russo har även gjort ett fantastiskt jobb med att fördela karaktärernas ”scentid”, och även om vissa karaktärer kanske är underrepresenterade i filmen så utvecklas rätt karaktärer på helt rätt sätt, vilket gör det hela väldigt intressant och spännande.
Den karaktären som de lyckats allra bäst med skulle jag säga är Thanos, som spelas briljant av Josh Brolin. Det som gör den här ”skurken” så intressant är att vi får ta del av hans vision och anledningen till varför han gör som han gör. Detta gör att vi förstår honom och hans sätt att tänka (även om han är helt galen) så blir han inte en sån där endimensionell karaktär som bara ska ”ta över världen och vinna” för att han är ond som är så enormt vanligt utfall för antagonisten i andra liknande filmer.
Jag kan dock verkligen förstå att någon som kanske inte gillar Marvel, eller som bara inte har sett några av de tidigare 18 filmerna har svårt att förstå vad som händer i ”Avengers Infinity War”. Detta på grund av att vi verkligen kastas in i relationerna utan någon direkt bakgrundshistoria om vilka alla är, eller vart alla kommer ifrån.
Men förutom punkten ovan så tycker jag att den tredje Avengersfilmen är en fullträff som har utvecklats i takt med att MCU-fansen åldrats. Och för mig så har Russo-bröderna lyckats nästintill perfekt med ”Avengers Infinity War”.
Läs/se min recension av Avengers: Age of Ultron här
]]>Produktionsår | 2018 |
Betyg | GGGG+ |
Namn | Black Panther |
Genre | Action |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Chadewick Boseman, Lupita Nyongo och Michael B. Jordan |
Regissör | Ryan Coogler |
Längd | 2h 15min |
Efter att ha bevittnat de dramatiska händelserna i Sibirien mellan Captain America, The Winter Soldier och Iron Man så återvänder T’Challa hem till Wakanda.
Där ska han nu försöka anpassa sig till sin nya roll som kung, med allt vad detta innebär.
Som om detta inte vore svårt nog så dyker det även upp en person från hans förflutna som vänder upp och ner på hela hans tillvaro…
En utav de bättre Marvelfilmerna, måste nog se över min ”Top 5-lista”…:)
Nu har jag inte exakt koll, men baserat på en snabb huvudräkning så får jag Black Panther till att bli den 18:e Marvelfilmen sedan de drog igång MCU.
På det stora hela så gillar jag de flesta filmerna i det universumet skarpt, och det är väl bara 1-2 filmer som gjort mig besviken (Iron Man 2 och Thor: The Dark World).
Anledningen till att jag nämner detta är att jag är helt övertygad om att Marvel Studios aldrig skulle kunnat producera just den här tolkningen av ”Black Panther”, om de inte byggt upp Marvel-franchisen så väl som de gjort med de tidigare 17 succefilmerna.
”Black Panther” var verkligen revolutionerande och välgjord på så många olika sätt.
För det första så bestod filmen av en ensemble där 95% av huvudrollsinnehavarna/huvudrollsinnehaverskorna var mörkhyade vilket kändes så fantastisk välkommet och uppfriskande.
Om den här filmen hade kommit för bara 5 år sedan och inte varit den 18:e filmen i en lyckad filmfranchise, så skulle jag vilja påstå att den skulle sett helt annorlunda ut…
För det andra så hade de verkligen lyckats med att fylla filmen med vältajmad komik som verkligen passade de specifika karaktärerna och deras personligheter, vilket är någonting som kanske låter enkelt och som en självklarhet, men det är så enormt vanligt (framförallt i den här typen av film) att de komiska momenten mest efterliknar generell slap-stick-humor, där det är en karaktär som är utsedd till ”filmens pajas”.
Men det som var det absolut bästa i filmen var hur man behandlade antagonisten, där denne kändes som en riktig person som jag verkligen kunde relatera till, och verkligen sympatisera med (tills denne gick för långt för att förverkliga sin vision).
Men detta är verkligen någonting som jag upplever som ovanligt i dagens filmer, där ”skurken” ofta blir en endimensionell karaktär som vi endast ska tycka illa om istället.
”Black Panther” var en stark film med ett viktigt budskap och utan att bli ”fingervisande” så var den även Marvels mest politiska film hittils.
Femman är nära och anledningen till att ”Black Panther” missar det högsta betyget beror inte så mycket på filmens utförande, utan mer på att omständigheterna nu gjort att samtliga hjältar känns lite för oövervinnerliga. Detta är det enda som är negativt med hela MCU i min mening, där känslan av att vi som åskådare fruktar för karaktärernas liv nu blivit avsevärt mindre och mindre under de här tio åren som gått.
Men detta är bara en liten tanke som susar igenom huvudet när jag ser på en utav de bättre superhjältefilmerna hittills…
För att läsa/se min recension av Spider-Man: Homecoming klicka här
För att läsa/se min recension av Captain America: Civil War klicka här
För att läsa/se min recension av Thor: Ragnarok klicka här
Produktionsår | 2017 |
Betyg | GGGG- |
Namn | Spider-Man: Homecoming |
Genre | Action |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Tom Holland, Michael Keaton och Marisa Tomei. |
Regissör | Jon Watts |
Längd | 2h 10min |
Utan att gå in på det närmare så kan jag även konstatera att Marvel (återigen) på ett briljant vis har ”flätat” in andra karaktärer från ”Spider-man-Universe” utan att det kändes varken krystat eller fel.
]]>