filmrecension

A Quiet Place Recension GGGG+

Gunnar — Sun, 30 Dec 2018 23:46:56 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGG+
Namn	A Quiet Place
Genre	Thriller/Skräck
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Emily Blunt, John Krasinski och Millicent Simmonds
Regissör	John Krasinski
Längd	1h 30min

Det är inte bekräftat vart varelserna kom ifrån, men förutsättningarna på jorden har ändrats… För att överleva mot de livsfarliga bestarna och inte gå en säker död till mötes, så måste alla levande varelser på jorden vara helt ljudlösa. I den här miljön så får vi möta en familj som har funnit ett sätt att överleva de fasansfulla varelserna samtidigt som de försöker leva ett så normalt liv som möjligt…

Riktigt bra film!

Jag visste inte så mycket om ”A Quiet Place” innan jag såg den.

Det enda jag tänkte inför visningen av filmen var att det kändes som ett intressant upplägg, och att det skulle bli roligt att se en film som då antagligen skulle vara (nästintill) helt utan dialog(?).

Däremot så visste jag sedan tidigare att Emily Blunt och John Krasinski var ett par i verkligheten och jag var intresserad av att se hur den kemin skulle överföras till deras karaktärer i filmen.

Nu efter ha sett ”A Quiet Place” så kan jag gladeligen meddela att både tystnaden i filmen och kemin mellan skådespelarna/skådespelerskorna fungerade galant!

”A Quiet Place” var en mycket välspelad film som utnyttjade sina förutsättningar på ett briljant vis.

Vissa vändningar i ”A Quiet Place” kändes riktigt unika och det var längesen som jag blev så överraskad av en films tonskiftningar och vändningar som jag blev av ”A Quiet Place”.

Huruvida kemin mellan herr och fru Blunt-Krasinski bidrog är ju svårt att säga. Men skådespeleriet mellan dem och de övriga i filmen var helt oklanderligt, och det var stunder där det verkligen kändes som att detta scenario lika gärna skulle kunna ha utspelat sig på granngården där jag bor.

Även skräckmomenten var väl utförda och det var väldigt skönt att filmskaparna inte valt att ta den ”lätta” vägen med ”bullriga” eller ”plötsliga” ljudeffekter i den annars tysta miljön. Utan upplösningar till väl utförda planteringar avlöste varandra med stor precision och timing, och allt kändes så enormt naturligt.

Så varför blev det ”bara” 4st starka G:n, och inte en femma efter alla dessa lovord?

Jo, för att även om allt var så kanon som jag beskrivit ovan så hade jag tyckt att det hade varit roligt om filmens perspektiv hade varit lite bredare. Jag hade till exempel velat se lite mer av vad som hänt i resten av staden/staten/landet när varelserna dök up.
Det hade även varit intressant att få veta lite mer om hur de dök upp, men dessa två punkter är en bagateller i en annars väldigt bra film.

Även om jag skulle kategorisera ”A Quiet Place” som en skräckfilm så var det ändå kärlek och föräldraskap som var filmens genomgående budskap, och det var just den blandningen mellan skräck och handling/stämning som gjorde filmen så bra.

Vad tyckte ni om ”A Quiet Place”? var det en skräckfilm eller en film om familj/kärlek för er?

Kommentera gärna!

Deadpool 2 Recension GGG+

Gunnar — Thu, 25 Oct 2018 09:40:54 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG+
Namn	Deadpool 2
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På BluRay och DVD
Skådespelare	Ryan Reynolds, Josh Brolin och Zazie Beetz
Regissör	David Leitch
Längd	1h 54min

Wade Wilson även känd som Deadpool lever precis den typen av liv som han alltid drömt om, där jobbet som legoknekt varvas med att spendera tid med sin flickvän Vanessa.
Deadpools drömliv vänds helt upp och ner efter en väldigt tragisk händelse och Wade Wilson tvingas anpassa sig utefter en situation som han aldrig trodde skulle inträffa…
Inte lika bra som den första filmen, men ändå en underhållande och välgjord film.

Att den första Deadpool-filmen skapade en alldeles egen liten plattform strax bredvid de andra MARVEL/DC-superhjältefilmerna var väldigt välkommet, där avsikten att rikta sig till en lite äldre publik kändes som det perfekta valet för den här karaktären (läs eller se min recension av Deadpool här).
I den första filmen så lyckades de med att etablera karaktärerna på ett helt perfekt sätt, där Ryan Reynolds verkligen kändes som klippt och skuren för att spela den ganska skruvade antihjälten Wade Wilson/Deadpool.

Nu i uppföljaren så kastas vi som åskådare direkt in i handlingen och träffar en Wade Wilson som just upplevt en tragedi som förklaras allteftersom att filmen löper på.
Den typen av humor som jag gillade i den första filmen återfinns självklart i den här uppföljaren, och även om skämten inte kändes lika nyskapande eller unika i den här filmen, så var ”Deadpool 2” stundtals väldigt rolig.
Det kommer väl inte som någon jätteöverraskning direkt… Men skådespeleriet var också bra precis som i den första ”Deadpool”. Sen så vill jag inte gå in på det alltför mycket, men Josh Brolin var (precis som Ryan Reynolds) ett perfekt castingval för karaktären som han spelade, där kemin mellan Ryan Reynolds och Josh Brolins karaktärer verkligen fick ”Deadpool 2” att skina lite extra.

Även om allt i ”Deadpool 2” var bra och igenomtänkt, så saknades den där känslan av ”nytt och unik” som den första filmen hade.
Detta i kombination med att ett par av de dramaturgiska greppen som de tog till i ”Deadpool 2” kändes igen från andra superhjältefilmer och mer specifikt just ifrån uppföljare. Detta bidrog också till att den här uppföljaren kändes liite mer generisk än vad den hade behövt göra.

Men ”Deadpool 2” är en rolig film med bra skådespeleri, där Ryan Reynolds och Josh Brolin tar ut svängarna på precis rätt sätt.
Om ni gillar den första filmen så kommer ni absolut att gilla den här filmen med, men om ni kommer placera ”Deadpool 2” i kategorin: ”uppföljaren är bättre än originalet” ska jag verkligen låta vara osagt.
Men vad tycker ni som redan sett ”Deadpool 2”, är den bättre än den första filmen?

Eller saknade ni ordkompositioner som ”shit-spackled-muppet-fart” :)?

Ant-Man and the Wasp Recension GGG – (inkl video)

Gunnar — Sun, 29 Jul 2018 05:12:00 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG-
Namn	Ant-Man and the Wasp
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Paul Rudd, Evangeline Lilly och Michael Douglas
Regissör	Peyton Reed
Längd	1h 50min

Efter att Scott Lang brutit mot Sokoviafördraget så blir han omedelbart satt i husarrest.
Under två år så får han under inga omständigheter lämna sitt hus, eller ha någon som helst kontakt md andra Anvengersmedlemmar, Hank- eller Hope Pym.
Allting flyter på ganska bra och Scott lyckas balansera livet som egenföretagare och hemma-pappa.
Detta förändras tvärt när han plötsligt sugs tillbaks in i den världen som han lovat att han skulle lämna…
En underhållande film i samma anda som den första filmen, typ…

Det har varit ett par marvelfilmer som använt ”Captain America: Civil War” (se/läs min recension här) som en väldigt tydlig ”avstampspunkt”. ”Spider-Man: Homecoming” (se/läs min recension här) och ”Black Panther” (se/läs min recension här) är två exempel på detta.
Även ”Ant-Man and the Wasp” använder ”Civil War” som språngbräda, men när vi träffar Scott Lang så har det redan förflutit en längre tid, och där vi kommer in i historien så har det gått nästan 2 år.

Det som jag verkligen gillar med ”Marvel Cinematic Universe” är det att det finns så många olika typer av genres i en och samma franchise. ”Thor: Ragnarök” (läs/se min recension här) är till exempel helt annorlunda jämfört med t.ex ”Black Panther” och detta är enormt uppfriskande i ett filmuniversum där det släppts drygt 20(!) filmer på 10 år.

Ant-Man-filmerna är nog, tillsammans med Thor-filmerna (i alla fall den senaste/Ragnarok) och ”Guardians of the Galaxy-filmerna” de som är utav det lite mer komiska slaget, och även om det finns många komiska inslag och karaktärer i de övriga filmerna också så skulle jag säga att de ovannämnda produktionerna är (nästintill iaf) uttalade actionkomedier.

”Ant-Man and the Wasp” är ganska lik den första filmen, och det komiska upplägget känns igen ganska tidigt in i filmen.
Skådespeleriet var bra från samtliga och även om det fanns vissa (klara) brister, så kändes det överlag som att de nya karaktärerna passade in på ett bra sätt i den här uppföljaren.
Generellt sett så upplevde jag det som att de valt att vi som åskådare skulle få ”mer av allt” i den här uppföljaren snarare än ”någonting nytt”, och det hade väl varit helt ok om handlingen i filmen hade känts lite mer utarbetad…
Det var ett intressant spår som de valt att ta upp i ”Ant-Man and the wasp”, men för mig kändes det lite som att handlingen var för enkel och enspårig för att fylla en hel film. Detta ledde till att jag upplevde ökningen av de komiska inslagen mer som en ”nödvändig utfyllnad” hellre än någonting som faktiskt gynnade historien, vilket var trist i en annars bra film.

Men ”Ant-Man and the Wasp” når absolut upp till ett godkänt och klickar ändå ganska bra in i MCU:s helhetsbild. Filmen har en charm och tar över stafettpinnen och för oss i alla fall ett litet (myr)steg framåt i the Marvel Cinematic Universe.

Vad tycker ni om ”Ant-Man and the Wasp”? Var den bättre/sämre än den första filmen?
Läs/Se min recension av ”Ant Man” här

Justice League Recension GG- (inkl video)

Gunnar — Tue, 22 May 2018 16:25:52 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GG-
Namn	Justice League
Genre	Action
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Ben Affleck, Gal Gadot och Amy Adams.
Regissör	Zack Snyder
Längd	2h

Bruce Wayne försöker återhämta sig efter det våldsamma slaget och tragedin som inträffade vid Gothams hamn för en tid sedan.
Efter att ha kämpat mot Doomsday tillsammans med Stålmannen och Wonder Woman så är han övertygad om att andra utomjordiska varelser nu ser planeten jorden som ett lätt byte. För att bygga upp ett försvar mot jordens potentiella angripare så beger sig Bruce Wayne ut för att finna andra ”meta humans” som kan kämpa vid hans sida när/om ondskan knackar på dörren…
Steg framåt, eller bakåt i DC cinematic universe… ? BAKÅT…

Sedan DC drog igång sitt egna ”cinematic universe” så har både kvaliteten och stämningen i deras filmer varierat kraftigt, och jag har hela tiden känt att det inte riktigt finns någon ”röd tråd” i filmerna som DC producerat..
Dock så kändes det som att de, efter Wonder Woman äntligen hittat ett upplägg och en ton som höll en riktigt hög klass, vilket gjorde mig förväntansfull inför de kommande filmerna.
Justice League har haft en turbulent produktionsperiod och problemen startade efter att Zack Snyder var tvungen att hoppa av projektet under inspelningen p.g.a ett privat familjeärende. Då tog Joss Whedon (Avengers 1 och Avengers 2) över produktionen och kompletterade med material och slutförde filmen.

Utan att gå in på alla punkter så drar jag det i stora drag här (om ni vill ha den grundliga versionen så råder jag er att titta på min filmade recension).
Från första början så har jag känt att DC:s filmer i detta universumet är lite forcerade och att de väljer att tumma på både manus och karaktärsutveckling för att ”komma ikapp” MCU och deras segertåg. ”Justice League” är inget undantag när det kommer till denna känsla… Handlingen känns också ganska uttjatad, där en ond intergalaktisk varelse kommer för att ta över jorden för att… denne bara vill det… (tror jag)… Detta leder mig till tankarna om filmens ”skurk”… Steppenwolf var verkligen den mest generella och platta figur jag sett på länge och jag kan inte för allt i världen förstå varför de vade att gestalta honom på sättet de gjorde…
De övriga karaktärerna kändes också ganska generella, där det var ganska tydligt att alla i ”ligan” skulle uppfylla en viss stereotyp, där vissa lyckades bättre än andra.

Nej den här filmen blev tyvärr ganska tröttsam där den uttjatade handlingen fick de stereotypa karaktärerna att upplevas som än mer stereotypa i det stora sammanhanget.

Mitt i allt detta så fanns det dock saker som var ok…
Jag gillar Gal Gadot som Wonder Woman, hon gör den rollen superbt! Även om sättet som Diana Prince/Wonder Woman gestaltades på var lite annorlunda här i ”Justice League” jämfört med ”Wonder Woman”.
Henry Cavill har äntligen börjat hitta rätt, där hans tolkning av sin karaktär blir bättre och bättre…
Men dessa två noteringar är det enda (nästan) som räddar filmen från den annars givna 1:an… För detta var inte bara en besvikelse för de som inte är intresserade av ”superhjältefilmer”… ”Justice League” var även enormt deprimerande för de/oss som gillar ”superhjältefilmer” och som verkligen hoppats att ”Justice League” skulle fortsätta den bana som ”Wonder Woman” äntligen stakat ut åt oss…

Här kommer vattendelaren: DC eller Marvel?

Läs/se min recension av Wonder Woman här:
Läs/se min recension av Suicide Squad här:
Läs/se min recension av Batman vs Superman: Dawn of Justice här:
Läs/se min recension av Man of Steel här:

Avengers: Infinity War Recension (inkl video)

Gunnar — Fri, 11 May 2018 23:29:42 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGGG
Namn	Avengers: Infinity War
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Josh Brolin, Chris Hemsworth och Scarlett Johansson
Regissör	Joe Russo och Anthony Russo
Längd	2h 25min

Medlemmarna i Avengers ställs nu mot deras farligaste motståndare hittills…Separerade ifrån varandra tvingas de nu göra allt de kan för att försöka undanröja hotet och den mäktiga Thanos.
Thanos har kommit till jorden för att lägga beslag på de sista utav de sex evighetsstenarna.
Och han är fast besluten att inte låta någonting stå i hans väg…
En klar femma och absolut en utav de bättre filmerna i MCU!

Den första MCU-filmen ”Iron Man” kom 2008, och även om många skulle påstå att produktionsbolaget Marvel Studios har haft ”Avengers Infinity War” i sikte sedan dess, så skulle jag vilja påstå att satsningen att nå fram till ”Infinity War” startade efter den första Avengersfilmen som kom 2012.
För mig som har vuxit upp med att läsa serietidningarna som de här karaktärerna baseras på var det en fröjd att se ”Avengers Infinity War”.
Till en början så var jag lite rädd att filmen skulle ha för lång inledningsakt där introduktionerna av karaktärer och relationerna mellan dessa skulle bli för seg och långdragen, men så blev det inte alls.
Vi kastades in i historien och bara i inledningen så hände det mer än vad jag trodde det skulle göra överhuvudtaget.
Regissörerna Joe och Anthony Russo har även gjort ett fantastiskt jobb med att fördela karaktärernas ”scentid”, och även om vissa karaktärer kanske är underrepresenterade i filmen så utvecklas rätt karaktärer på helt rätt sätt, vilket gör det hela väldigt intressant och spännande.
Den karaktären som de lyckats allra bäst med skulle jag säga är Thanos, som spelas briljant av Josh Brolin. Det som gör den här ”skurken” så intressant är att vi får ta del av hans vision och anledningen till varför han gör som han gör. Detta gör att vi förstår honom och hans sätt att tänka (även om han är helt galen) så blir han inte en sån där endimensionell karaktär som bara ska ”ta över världen och vinna” för att han är ond som är så enormt vanligt utfall för antagonisten i andra liknande filmer.

Jag kan dock verkligen förstå att någon som kanske inte gillar Marvel, eller som bara inte har sett några av de tidigare 18 filmerna har svårt att förstå vad som händer i ”Avengers Infinity War”. Detta på grund av att vi verkligen kastas in i relationerna utan någon direkt bakgrundshistoria om vilka alla är, eller vart alla kommer ifrån.

Men förutom punkten ovan så tycker jag att den tredje Avengersfilmen är en fullträff som har utvecklats i takt med att MCU-fansen åldrats. Och för mig så har Russo-bröderna lyckats nästintill perfekt med ”Avengers Infinity War”.

Läs/se min recension av Avengers: Age of Ultron här

Pacific Rim: Uprising Recension GGG- (inkl video)

Gunnar — Thu, 05 Apr 2018 05:00:09 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG-
Namn	Pacific Rim: Uprising
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	John Boyega, Scott Eastwood och Cailee Spaeny
Regissör	Steven S. DeKnight
Längd	1h 45min

Kriget mot de stora monstren är över och även om det har gått ett par år sedan människorna lyckades besegra dem så är de svåra att glömma.
Jake Pentacost är en fd militärkadett och efter en konflikt med lagen tvingas han välja mellan fängelse och att återta sin plats i armen som Jaeger-pilot.
För trots att de stora monstren som kallas Kaijus är besegrade så vet man ju aldrig om/när de kommer tillbaks…
Inte samma ”finess” som i den första filmen, men underhållande ändå.
Jag tillhör en av de som gillade ”Pacific Rim” när den kom (för snart 5 år sedan).
Dels för att jag tyckte att det var ett lite annorlunda grepp med stora robotar OCH monster i samma film. Vi har alla sett Transformers förut, och vi har alla sett Godzilla förut, men vi har aldrig sett de två ovannämnda typerna tillsammans i en film med den här budgeten förrän ”Pacific Rim”.
Sedan så gillade jag Guillermo Del Toros sätt att gestalta detta på, där det verkligen kändes som att han lagt fokus på att få allt att kännas riktigt stort och tungt.
Dock så har ju den första ”Pacific Rim” ett par brister:
För det första så fanns det ju ett par logiska luckor som verkligen kändes onödiga, och som att de verkligen hade kunnat undvika dessa om de bara tänkt igenom filmen ett varv till.
För det andra så kändes storyn och karakäktärerna lite bleka, tråkiga och tunna. Sedan så är jag absolut medveten om att både story och karaktärerna fyllde sitt syfte: att finnas där för att få producera en film om robotar som slåss mot monster, men det kändes ändå lite synd att det var så tunt eftersom att filmens koncept (med robotar och monster) är så bra :).

Kort sagt så kände jag att ”Pacific Rim: Uprising” inte riktigt hade den charm eller identitet som den första filmen hade.
Alla skådespelare/skådespelerskor var bra, men tyvärr så fick de för lite att jobba med för att lyfta fram sina karaktärer på ett bra sätt, och än mindre att få handlingen att kännas riktigt äkta.
Sedan så saknade jag den där tyngden och det storskaliga som var så mäktigt i den första filmen, och det kanske var det som gjorde att jag upplevde det lite som att ”Pacific Rim: Uprising” inte var så personlig.
Det kändes verkligen som att de försökte visa att robotarna/mpnstren var stora genom att förstöra fler städer, med större explosioner än i den första filmen. Men det ledde egentligen bara till motsatsen, och fick helheten att kännas mer som en Transformersfilm än en Guillermo Del Toro sci-fi-film.

Men trots att ”Pacific Rim: Uprising” kändes lite blekare och ytligare än den första filmen, så var den ändå underhållande.
Och även om den kändes mer som Transformers 7, så är jag inte helt säker på att detta behöver vara helt negativt.

Så det blir ett svagt godkänt, vilket går i linje med vad jag tyckte om den första filmen som fick ett lite högre betyg.
Vad tyckte ni om ”Pacific Rim: Uprising”, var den bättre/sämre än originalet, eller bryr ni er inte för att ni älskar Transformers?

läs min recension av Pacific Rim här.

Creed Recension GGGG (inkl video)

Gunnar — Fri, 23 Feb 2018 19:58:07 +0000

Produktionsår	2016
Betyg	GGGG
Namn	Creed: The Legacy of Rocky
Genre	Drama
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Michael B Jordan och Sylvester Stallone
Regissör	Ryan Coogler
Längd	2h 10min

Den legendariske boxaren Rocky Balboa har lagt boxningshandskarna på hyllan sedan en lång tid tillbaka.
Nu driver han restaurang Adrian’s som är uppkallad efter hans fru.
En dag blir han kontaktad av Adonis Johnson, en ung man som vill anlita Rocky att bli hans tränare.
Och trots att Rocky lagt boxningen åt sidan så är det något med denna unga man som får Rocky att längta tillbaks till boxningen…
Det gick att göra en bra 7:e Rockyfilm…YES!!!

Ryan Coogler som regisserat ”Creed – The Legacy of Rocky” har jobbat med Michael B Jordan (Adonis) tidigare i en film som heter ”Last Stop Fruitvale Station”. Detta var en mycket bra film som är baserad på en sann historia (läs/se min recension av den filmen här).

Här förenas Ryan Coogler och Michael B Jordan återigen och tillsammans med Sylvester Stallone har de nu skrivit ett nytt kapitel i historien om Rocky.
Det som är lite roligt med Rocky-frenchaisen är att huvudkaraktären har åldrats i samma takt som huvudrollsinnehavaren. Så när vi hoppar in i ”Creed” så har det gått ca 35-40 år sedan Rocky Balboa mötte Apollo Creed för första gången.
Detta har filmskaparna nu tagit vara på genom att skapa ett skifte i hierarkin, där Rocky nu är lite mer utav en biroll, och där huvudrollen istället axlas av Michael B Jordan vilket jag tyckte fungerade väldigt bra.

Precis som i ”Last Stop Fruitvale Station” så har regissören återigen lyckats få till den ”vardagliga” känslan i ”creed”. Och jag får verkligen intrycket av att Ryan Coogler ofta (för att inte säga alltid) lyckas krama ur det absolut bästa från de skådespelare/skådespelerskor som han jobbar med, för alla i ”Creed” var helt fantastiska!
Slutligen så har regissören verkligen hittat/skrivit ett manus som passar perfekt in i Rockys skede i livet, där alla de livsförändringar han ställts inför verkligen kändes äkta och organiska.
Att de lyckades så bra med den här filmen var för mig lite förvånande.

Självklart så är den inte direkt unik då det är den sjundefilmen i ordningen om Rocky Balboa.
Men trots detta så kändes filmen fräsch med ett grepp som passade perfekt in i tid och rum.

En solklar 4:a för mig.
Vad tycker ni om ”Creed”, är det den bästa Rockyfilmen för er?