film recension

A Quiet Place Recension GGGG+

Gunnar — Sun, 30 Dec 2018 23:46:56 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGG+
Namn	A Quiet Place
Genre	Thriller/Skräck
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Emily Blunt, John Krasinski och Millicent Simmonds
Regissör	John Krasinski
Längd	1h 30min

Det är inte bekräftat vart varelserna kom ifrån, men förutsättningarna på jorden har ändrats… För att överleva mot de livsfarliga bestarna och inte gå en säker död till mötes, så måste alla levande varelser på jorden vara helt ljudlösa. I den här miljön så får vi möta en familj som har funnit ett sätt att överleva de fasansfulla varelserna samtidigt som de försöker leva ett så normalt liv som möjligt…

Riktigt bra film!

Jag visste inte så mycket om ”A Quiet Place” innan jag såg den.

Det enda jag tänkte inför visningen av filmen var att det kändes som ett intressant upplägg, och att det skulle bli roligt att se en film som då antagligen skulle vara (nästintill) helt utan dialog(?).

Däremot så visste jag sedan tidigare att Emily Blunt och John Krasinski var ett par i verkligheten och jag var intresserad av att se hur den kemin skulle överföras till deras karaktärer i filmen.

Nu efter ha sett ”A Quiet Place” så kan jag gladeligen meddela att både tystnaden i filmen och kemin mellan skådespelarna/skådespelerskorna fungerade galant!

”A Quiet Place” var en mycket välspelad film som utnyttjade sina förutsättningar på ett briljant vis.

Vissa vändningar i ”A Quiet Place” kändes riktigt unika och det var längesen som jag blev så överraskad av en films tonskiftningar och vändningar som jag blev av ”A Quiet Place”.

Huruvida kemin mellan herr och fru Blunt-Krasinski bidrog är ju svårt att säga. Men skådespeleriet mellan dem och de övriga i filmen var helt oklanderligt, och det var stunder där det verkligen kändes som att detta scenario lika gärna skulle kunna ha utspelat sig på granngården där jag bor.

Även skräckmomenten var väl utförda och det var väldigt skönt att filmskaparna inte valt att ta den ”lätta” vägen med ”bullriga” eller ”plötsliga” ljudeffekter i den annars tysta miljön. Utan upplösningar till väl utförda planteringar avlöste varandra med stor precision och timing, och allt kändes så enormt naturligt.

Så varför blev det ”bara” 4st starka G:n, och inte en femma efter alla dessa lovord?

Jo, för att även om allt var så kanon som jag beskrivit ovan så hade jag tyckt att det hade varit roligt om filmens perspektiv hade varit lite bredare. Jag hade till exempel velat se lite mer av vad som hänt i resten av staden/staten/landet när varelserna dök up.
Det hade även varit intressant att få veta lite mer om hur de dök upp, men dessa två punkter är en bagateller i en annars väldigt bra film.

Även om jag skulle kategorisera ”A Quiet Place” som en skräckfilm så var det ändå kärlek och föräldraskap som var filmens genomgående budskap, och det var just den blandningen mellan skräck och handling/stämning som gjorde filmen så bra.

Vad tyckte ni om ”A Quiet Place”? var det en skräckfilm eller en film om familj/kärlek för er?

Kommentera gärna!

Deadpool 2 Recension GGG+

Gunnar — Thu, 25 Oct 2018 09:40:54 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG+
Namn	Deadpool 2
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På BluRay och DVD
Skådespelare	Ryan Reynolds, Josh Brolin och Zazie Beetz
Regissör	David Leitch
Längd	1h 54min

Wade Wilson även känd som Deadpool lever precis den typen av liv som han alltid drömt om, där jobbet som legoknekt varvas med att spendera tid med sin flickvän Vanessa.
Deadpools drömliv vänds helt upp och ner efter en väldigt tragisk händelse och Wade Wilson tvingas anpassa sig utefter en situation som han aldrig trodde skulle inträffa…
Inte lika bra som den första filmen, men ändå en underhållande och välgjord film.

Att den första Deadpool-filmen skapade en alldeles egen liten plattform strax bredvid de andra MARVEL/DC-superhjältefilmerna var väldigt välkommet, där avsikten att rikta sig till en lite äldre publik kändes som det perfekta valet för den här karaktären (läs eller se min recension av Deadpool här).
I den första filmen så lyckades de med att etablera karaktärerna på ett helt perfekt sätt, där Ryan Reynolds verkligen kändes som klippt och skuren för att spela den ganska skruvade antihjälten Wade Wilson/Deadpool.

Nu i uppföljaren så kastas vi som åskådare direkt in i handlingen och träffar en Wade Wilson som just upplevt en tragedi som förklaras allteftersom att filmen löper på.
Den typen av humor som jag gillade i den första filmen återfinns självklart i den här uppföljaren, och även om skämten inte kändes lika nyskapande eller unika i den här filmen, så var ”Deadpool 2” stundtals väldigt rolig.
Det kommer väl inte som någon jätteöverraskning direkt… Men skådespeleriet var också bra precis som i den första ”Deadpool”. Sen så vill jag inte gå in på det alltför mycket, men Josh Brolin var (precis som Ryan Reynolds) ett perfekt castingval för karaktären som han spelade, där kemin mellan Ryan Reynolds och Josh Brolins karaktärer verkligen fick ”Deadpool 2” att skina lite extra.

Även om allt i ”Deadpool 2” var bra och igenomtänkt, så saknades den där känslan av ”nytt och unik” som den första filmen hade.
Detta i kombination med att ett par av de dramaturgiska greppen som de tog till i ”Deadpool 2” kändes igen från andra superhjältefilmer och mer specifikt just ifrån uppföljare. Detta bidrog också till att den här uppföljaren kändes liite mer generisk än vad den hade behövt göra.

Men ”Deadpool 2” är en rolig film med bra skådespeleri, där Ryan Reynolds och Josh Brolin tar ut svängarna på precis rätt sätt.
Om ni gillar den första filmen så kommer ni absolut att gilla den här filmen med, men om ni kommer placera ”Deadpool 2” i kategorin: ”uppföljaren är bättre än originalet” ska jag verkligen låta vara osagt.
Men vad tycker ni som redan sett ”Deadpool 2”, är den bättre än den första filmen?

Eller saknade ni ordkompositioner som ”shit-spackled-muppet-fart” :)?

Ant-Man and the Wasp Recension GGG – (inkl video)

Gunnar — Sun, 29 Jul 2018 05:12:00 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG-
Namn	Ant-Man and the Wasp
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Paul Rudd, Evangeline Lilly och Michael Douglas
Regissör	Peyton Reed
Längd	1h 50min

Efter att Scott Lang brutit mot Sokoviafördraget så blir han omedelbart satt i husarrest.
Under två år så får han under inga omständigheter lämna sitt hus, eller ha någon som helst kontakt md andra Anvengersmedlemmar, Hank- eller Hope Pym.
Allting flyter på ganska bra och Scott lyckas balansera livet som egenföretagare och hemma-pappa.
Detta förändras tvärt när han plötsligt sugs tillbaks in i den världen som han lovat att han skulle lämna…
En underhållande film i samma anda som den första filmen, typ…

Det har varit ett par marvelfilmer som använt ”Captain America: Civil War” (se/läs min recension här) som en väldigt tydlig ”avstampspunkt”. ”Spider-Man: Homecoming” (se/läs min recension här) och ”Black Panther” (se/läs min recension här) är två exempel på detta.
Även ”Ant-Man and the Wasp” använder ”Civil War” som språngbräda, men när vi träffar Scott Lang så har det redan förflutit en längre tid, och där vi kommer in i historien så har det gått nästan 2 år.

Det som jag verkligen gillar med ”Marvel Cinematic Universe” är det att det finns så många olika typer av genres i en och samma franchise. ”Thor: Ragnarök” (läs/se min recension här) är till exempel helt annorlunda jämfört med t.ex ”Black Panther” och detta är enormt uppfriskande i ett filmuniversum där det släppts drygt 20(!) filmer på 10 år.

Ant-Man-filmerna är nog, tillsammans med Thor-filmerna (i alla fall den senaste/Ragnarok) och ”Guardians of the Galaxy-filmerna” de som är utav det lite mer komiska slaget, och även om det finns många komiska inslag och karaktärer i de övriga filmerna också så skulle jag säga att de ovannämnda produktionerna är (nästintill iaf) uttalade actionkomedier.

”Ant-Man and the Wasp” är ganska lik den första filmen, och det komiska upplägget känns igen ganska tidigt in i filmen.
Skådespeleriet var bra från samtliga och även om det fanns vissa (klara) brister, så kändes det överlag som att de nya karaktärerna passade in på ett bra sätt i den här uppföljaren.
Generellt sett så upplevde jag det som att de valt att vi som åskådare skulle få ”mer av allt” i den här uppföljaren snarare än ”någonting nytt”, och det hade väl varit helt ok om handlingen i filmen hade känts lite mer utarbetad…
Det var ett intressant spår som de valt att ta upp i ”Ant-Man and the wasp”, men för mig kändes det lite som att handlingen var för enkel och enspårig för att fylla en hel film. Detta ledde till att jag upplevde ökningen av de komiska inslagen mer som en ”nödvändig utfyllnad” hellre än någonting som faktiskt gynnade historien, vilket var trist i en annars bra film.

Men ”Ant-Man and the Wasp” når absolut upp till ett godkänt och klickar ändå ganska bra in i MCU:s helhetsbild. Filmen har en charm och tar över stafettpinnen och för oss i alla fall ett litet (myr)steg framåt i the Marvel Cinematic Universe.

Vad tycker ni om ”Ant-Man and the Wasp”? Var den bättre/sämre än den första filmen?
Läs/Se min recension av ”Ant Man” här

Spider-Man: Homecoming Recension GGGG- (inkl video)

Gunnar — Sun, 19 Nov 2017 10:38:06 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GGGG-
Namn	Spider-Man: Homecoming
Genre	Action
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Tom Holland, Michael Keaton och Marisa Tomei.
Regissör	Jon Watts
Längd	2h 10min

Bataljen i Berlin mellan team Captain America och team Iron Man är över och Peter Parker är på väg hem för att fortsätta sitt vanliga liv i skolan.

Egentligen så vill han inget hellre än att bli en ”Avanger” och fortsätta kämpa vid Tony Starks sida, men på grund av låg ålder och oerfarenhet så blir han beordrad att återvända hem och hjälpa till som Spider Man på en mer ”lokal nivå”.

Detta går bra ända tills Spider-Man springer på en illegal vapensmugglare som verkligen sätter honom på prov…

Trots att detta är den tredje rebooten på ganska kort tid så fungerade den här filmen bra!

Jag har sagt det så många ggr tidigare: jag gillar verkligen Spider-Man och jag har läst samtliga tidningar mellan 1983-2005 mer än en gång

När jag läste att de skulle blåsa liv i franchisen på nytt och inte fortsätta med Andrew Garfield så blev jag en aningen stressad, och jag var verkligen inte säker på att min superhjälte från barndomen skulle överleva ytterligare en reboot på så kort tid.

Men jag hade fel :)!

Den första stora skillnaden mellan ”Spider-Man Homecoming” och alla de tidigare filmerna är att ”Spider-Man Homecoming” inte alls känns så tung som de tidigare filmerna med Tobey Maquire och Andrew Garfield i huvudrollerna.

Detta tyckte jag kändes ganska välkommet då jag hela tiden känt att de tidigare filmerna blivit lite lidande av att allt skulle vara så seriöst (och nattsvart). Plus att de i de tidigare filmatiseringarna verkligen gjorde allt de kunde för att banka in ”med stora krafter följer…” och bla bla bla.

Då jag inte vill spoliera någonting så väljer jag att endast nämna Tom Holland, och Tom Holland passar utmärkt i rollen som Peter Parker, och det som vi fick se av honom i ”Civil War” var verkligen bara en bråkdel av det omfång som Tom Holland tillför till karaktären i ”Spider-Man: Homecoming.

Utan att gå in på det närmare så kan jag även konstatera att Marvel (återigen) på ett briljant vis har ”flätat” in andra karaktärer från ”Spider-man-Universe” utan att det kändes varken krystat eller fel.

När jag först såg trailern så kändes det verkligen som att ”Spider-Man: Homecoming” skulle bli en sån där ”efter-mallen-film” med precis samma destinationskurs som de tidigare filmerna, där riffen ifrån de tidigare Spidde-filmerna skulle göra sig påminda om och om igen…
Men så blev det inte alls.

Den här filmen får 4st svaga G:n och anledningen till att betyget blir så ”lågt” är pga en logisk lucka som inte går att förbise (kommentera gärna om ni vet vad jag menar :)).

Om det inte hade varit för denna (ganska stora) logik-miss så hade det varit svårt att inte ge filmen högsta betyg.

Vad tycker ni om ”Spider-Man: Homecoming”, är det den bästa eller sämsta tolkningen av den väggklättrande insekten?
Kommentera gärna!

Läs min recension av ”The Amazing Spider-Man 1” här

Läs/se min recension av ”The Amazing Spider-Man 2” här

Läs/se min recension av ”Captain America: Civil War” här

Transformers: The Last Knight Recension GG–

Gunnar — Fri, 15 Sep 2017 19:17:50 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GG —
Namn	Transformers The Last Knight
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio/DVD
Skådespelare	Mark Wahlberg, Anthony Hopkins och Stanley Tucci
Regissör	Michael Bay
Längd	2h 20min

Det har gått ett par år sedan transformersincidenten i China och människan för nu ett krig mot alla transformers, goda som onda.

Cade Yager är fortfarande på robotarnas sida och han gör allt han kan för att undsätta dem.

På grund av hans vilja att hjälpa till dras han återigen in i en kamp för att rädda jorden från den farligaste fienden hittills…

Ja vad säger man… Riktigt tröttsam om jag ska vara ärlig.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag blev väldigt positivt överraskad när den första Transformersfilmen som kom 2007.

Den filmen var bra för att den fokuserade på handlingen, där en tonåring ville köpa sin första bil för att imponera på den snygga tjejen i skolan. Sen när de stora robotarna började slå på varandra med riktiga 80-tals-one-liners så blev det en ganska skön mix av halvdan handling och ”häftig” action.

Sedan dess så har kvaliten tyvärr dalat kraftigt, men jag kan inte hålla mig ifrån den här franchisen…

Detta var inte den sämsta filmen i serien, men besvikelsen var ganska snabbt ett faktum.

För det första så var handlingen enormt hattig och spretig där karaktärer som trollkarlen Merlin (ja han fr svärdet i stenen) och Adolf Hitler figurerade väldigt flitigt.

För det andra så gjorde de ett sånt där misstag som man verkligen inte får göra. Det var den där typen av misstag som jag bara är van att se i serier som är på väg att läggas ner: de använde samma skådespelare från en tidigare film, fast till en annan karaktär! Och det är Inte Ok!

För det tredje så var den här filmen filmad i olika format/ratios, där växlingen mellan de olika formaten skedde lite närsomhelst.

Detta var enormt irriterande då de svarta sträcken i över och underkant varierade hela filmen igenom.

Förutom punkterna ovan så innehöll ”Transformers: The Last Knight” allt det där som jag stört mig på i de tidigare filmerna.
Men det kändes ändå som att de lärt sig (litegrann) av sina tidigare misstag för de ”störande” momenten var lite nedtonade i den är filmen.

För mig (som ändå gillar filmer där stora robotar pucklar på varandra kombinerat med repliker som tagna ur en 80-tals actionrulle) så blev ”Transformers The Last Knight” tröttsam och utmattande.

Visst fanns underhållande ögonblick, men på det stora hela så blev jag lite ledsen i själen över att de tagit någonting med så mycket potential (transformers) och gjort någonting såpass dåligt av det.

Jag hoppas verkligen att de hittar tillbaks till den lilla gnista som fanns i den första filmen, för annars så kommer detta att bli väldigt outhärdligt, väldigt snart…

Vad tyckte ni om ”Transformers 5: The Last Knight”, var den bäst/sämst av de fem filmerna?

Läs/se min recension av Transformers: Age of Extinction här