Spider-Man No Way Home den senaste trailern!

Gunnar — Tue, 14 Dec 2021 19:13:55 +0000

Gratulerar Mr & Mrs Pratt Schwarzenegger!

Gunnar — Tue, 11 Aug 2020 21:52:38 +0000

Igår så kunde vi läsa om babylyckan som träffat Katherine och Chris Schwarzenegger-Pratt som fick en dotter. Chris Pratt (@prattprattpratt) skrev på instagram om lyckan och det finns inget annat att säga än STORT GRATTIS!

Läs hela instagraminlägget här

Captain Marvel Recension GGGG

Gunnar — Tue, 12 Mar 2019 05:49:35 +0000

Produktionsår	2019
Betyg	GGGG
Namn	Captain Marvel
Genre	Action/drama
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Brie Larson, Samuel L. Jackson och Ben Mendelson
Regissör	Anna Boden och Ryan Fleck
Längd	2h 5min

För sex år sedan så vaknade Vers upp efter en flygkrasch utan några som helst minnen från, eller vad som hänt innan olyckan. Hon är inte ens säker på att hon heter Vers, men det är en utav de få ledtrådar hon har kvar ifrån sitt tidigare liv. Nu bor hon på planeten Hala och jobbar med ett folk som kallas Kree för att hjälpa dem att vinna ett krig som har härjat i flera år mot Skrull-folket.
Men Vers kan inte riktigt släppa de minnesfragmenten som hon har från sitt tidigare liv och helt utan förvarning så får hon en enorm möjlighet att utforska sitt förflutna. Detta för henne in på en resa som hon aldrig tidigare hade kunnat drömma om…
En utav de mest efterlängtade filmerna under 2019!

Nu så har vi kommit en bra bit in i 2019 och därmed så börjar ju de här riktigt efterlängtade filmerna att visas på bio.
Förväntningarna inför ”Captain Marvel” var, för mig väldigt höga…
För det första för att det är den första Marvelfilmen med en kvinnlig huvudkaraktär (det tog bara 10 år och 20 filmer ;)). Sedan så är det ju den här filmen som ”bryggar” över till den mest efterlängtade filmen i år: ”Avengers: End Game”!
Det fanns väldigt mycket som jag gillade med den här Captain Marvel”.
Att den till exempel utspelade sig under 90-talet var en rolig vinkling som de verkligen tog till vara på på bästa sätt där komiken, miljöerna och scenernas uppbyggnad verkligen resonerade med mig (ja, jag är för i början av 80-talet :)). Sedan så gillade jag verkligen skådespeleriet i den här filmen där Brie Larson och Samuel L Jackson var klockrena som Vers och Nick Fury.
Effekterna fungerade också bra och allt var visuellt snyggt, och även om jag upplevde vissa effekter som lite ”trötta” så tror jag att det snarare berodde på att jag sett samma typ av effekter många ggr tidigare, snarare än att de faktiskt är föråldrade.

De (smärre) sakerna som kanske låg ”Captain Marvel” liiite i fatet var för det första att det kändes som att filmen hade lite svårt att få fotfäste, dvs att den fick kämpa lite onödigt länge för att komma igång.
Sedan så var det roligt att de, till viss del återvände till ”fisken-på-land-temat” där vi fick se Vers i en miljö som hon inte förstod alls (ungefär som i den första ”Thor” från 2011). Men hur bra och roligt det än var, så var det ingenting direkt nytt, och precis som med vissa utav effekterna så fick jag en liten känsla av upprepning vilket kändes synd då allt kändes enormt genomtänkt.

Men trots att det tog lite tid för filmen att ”komma igång”, och att det klingade en liten känsla av ”favorit-i-repris” i mig så gillade jag den här filmen väldigt mycket.
När ”Captain Marvel” väl kom igång så vart ”mysfaktorn” hög och jag kom på mig själv med att bara sitta och le och mysa i biostolen. Sedan att jag upplevde det som att ”Captain Marvel” inte gjorde ”något nytt” kanske inte är så konstigt eftersom att detta är den 21:a filmen i en lång rad filmer, där filmerna (mer eller mindre) bara överträffar varandra konstant…

Så ”Captain Marvel” får en stabil 4:a för att detta var en bra film som de lyckats ”jacka in” fint i det större perspektivet utan att filmens flöde eller handling blivit lidande.

Om ni nu vill lyssna på mitt podcastavsnitt där jag tillsammans med min vän James L går in lite mer i detalj på vad vi tyckte om ”Captain Marvel” (och varför vi tyckte det) så finner ni länken till det avsnittet nedan.
OBS: Detta är ett avsnitt i 2 delar, där den första delen i princip speglar det som jag skrivit ovan (ungefär fem minuter lång). Sen är del 2 lite mer utav en spoiler-del där vi kommer prata friskt om vändpunkterna i alla de Mavelfilmer som vi tycker har någon som helst anknytning till ”Captain Marvel”.
Håll till godo och hoppas att ni gillar det!

A Quiet Place Recension GGGG+

Gunnar — Sun, 30 Dec 2018 23:46:56 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGG+
Namn	A Quiet Place
Genre	Thriller/Skräck
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Emily Blunt, John Krasinski och Millicent Simmonds
Regissör	John Krasinski
Längd	1h 30min

Det är inte bekräftat vart varelserna kom ifrån, men förutsättningarna på jorden har ändrats… För att överleva mot de livsfarliga bestarna och inte gå en säker död till mötes, så måste alla levande varelser på jorden vara helt ljudlösa. I den här miljön så får vi möta en familj som har funnit ett sätt att överleva de fasansfulla varelserna samtidigt som de försöker leva ett så normalt liv som möjligt…

Riktigt bra film!

Jag visste inte så mycket om ”A Quiet Place” innan jag såg den.

Det enda jag tänkte inför visningen av filmen var att det kändes som ett intressant upplägg, och att det skulle bli roligt att se en film som då antagligen skulle vara (nästintill) helt utan dialog(?).

Däremot så visste jag sedan tidigare att Emily Blunt och John Krasinski var ett par i verkligheten och jag var intresserad av att se hur den kemin skulle överföras till deras karaktärer i filmen.

Nu efter ha sett ”A Quiet Place” så kan jag gladeligen meddela att både tystnaden i filmen och kemin mellan skådespelarna/skådespelerskorna fungerade galant!

”A Quiet Place” var en mycket välspelad film som utnyttjade sina förutsättningar på ett briljant vis.

Vissa vändningar i ”A Quiet Place” kändes riktigt unika och det var längesen som jag blev så överraskad av en films tonskiftningar och vändningar som jag blev av ”A Quiet Place”.

Huruvida kemin mellan herr och fru Blunt-Krasinski bidrog är ju svårt att säga. Men skådespeleriet mellan dem och de övriga i filmen var helt oklanderligt, och det var stunder där det verkligen kändes som att detta scenario lika gärna skulle kunna ha utspelat sig på granngården där jag bor.

Även skräckmomenten var väl utförda och det var väldigt skönt att filmskaparna inte valt att ta den ”lätta” vägen med ”bullriga” eller ”plötsliga” ljudeffekter i den annars tysta miljön. Utan upplösningar till väl utförda planteringar avlöste varandra med stor precision och timing, och allt kändes så enormt naturligt.

Så varför blev det ”bara” 4st starka G:n, och inte en femma efter alla dessa lovord?

Jo, för att även om allt var så kanon som jag beskrivit ovan så hade jag tyckt att det hade varit roligt om filmens perspektiv hade varit lite bredare. Jag hade till exempel velat se lite mer av vad som hänt i resten av staden/staten/landet när varelserna dök up.
Det hade även varit intressant att få veta lite mer om hur de dök upp, men dessa två punkter är en bagateller i en annars väldigt bra film.

Även om jag skulle kategorisera ”A Quiet Place” som en skräckfilm så var det ändå kärlek och föräldraskap som var filmens genomgående budskap, och det var just den blandningen mellan skräck och handling/stämning som gjorde filmen så bra.

Vad tyckte ni om ”A Quiet Place”? var det en skräckfilm eller en film om familj/kärlek för er?

Kommentera gärna!

Deadpool 2 Recension GGG+

Gunnar — Thu, 25 Oct 2018 09:40:54 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG+
Namn	Deadpool 2
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På BluRay och DVD
Skådespelare	Ryan Reynolds, Josh Brolin och Zazie Beetz
Regissör	David Leitch
Längd	1h 54min

Wade Wilson även känd som Deadpool lever precis den typen av liv som han alltid drömt om, där jobbet som legoknekt varvas med att spendera tid med sin flickvän Vanessa.
Deadpools drömliv vänds helt upp och ner efter en väldigt tragisk händelse och Wade Wilson tvingas anpassa sig utefter en situation som han aldrig trodde skulle inträffa…
Inte lika bra som den första filmen, men ändå en underhållande och välgjord film.

Att den första Deadpool-filmen skapade en alldeles egen liten plattform strax bredvid de andra MARVEL/DC-superhjältefilmerna var väldigt välkommet, där avsikten att rikta sig till en lite äldre publik kändes som det perfekta valet för den här karaktären (läs eller se min recension av Deadpool här).
I den första filmen så lyckades de med att etablera karaktärerna på ett helt perfekt sätt, där Ryan Reynolds verkligen kändes som klippt och skuren för att spela den ganska skruvade antihjälten Wade Wilson/Deadpool.

Nu i uppföljaren så kastas vi som åskådare direkt in i handlingen och träffar en Wade Wilson som just upplevt en tragedi som förklaras allteftersom att filmen löper på.
Den typen av humor som jag gillade i den första filmen återfinns självklart i den här uppföljaren, och även om skämten inte kändes lika nyskapande eller unika i den här filmen, så var ”Deadpool 2” stundtals väldigt rolig.
Det kommer väl inte som någon jätteöverraskning direkt… Men skådespeleriet var också bra precis som i den första ”Deadpool”. Sen så vill jag inte gå in på det alltför mycket, men Josh Brolin var (precis som Ryan Reynolds) ett perfekt castingval för karaktären som han spelade, där kemin mellan Ryan Reynolds och Josh Brolins karaktärer verkligen fick ”Deadpool 2” att skina lite extra.

Även om allt i ”Deadpool 2” var bra och igenomtänkt, så saknades den där känslan av ”nytt och unik” som den första filmen hade.
Detta i kombination med att ett par av de dramaturgiska greppen som de tog till i ”Deadpool 2” kändes igen från andra superhjältefilmer och mer specifikt just ifrån uppföljare. Detta bidrog också till att den här uppföljaren kändes liite mer generisk än vad den hade behövt göra.

Men ”Deadpool 2” är en rolig film med bra skådespeleri, där Ryan Reynolds och Josh Brolin tar ut svängarna på precis rätt sätt.
Om ni gillar den första filmen så kommer ni absolut att gilla den här filmen med, men om ni kommer placera ”Deadpool 2” i kategorin: ”uppföljaren är bättre än originalet” ska jag verkligen låta vara osagt.
Men vad tycker ni som redan sett ”Deadpool 2”, är den bättre än den första filmen?

Eller saknade ni ordkompositioner som ”shit-spackled-muppet-fart” :)?

Solo: A Star Wars Story recension GGG

Gunnar — Tue, 25 Sep 2018 07:38:29 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG
Namn	Solo: At Star Wars Story
Genre	Science Fiction
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Alden Ehrenreich, Woody Harrelson och Emilia Clarke
Regissör	Ron Howard, Phil Lord och Christopher Miller
Längd	2h 10min

Efter en rad händelser så lyckas smugglaren Han fly från planeten där svält och definitiv död såg ut att bli hans öde. Detta för in honom på en bana i den undre världen där rymdimperiets stormtroopers lurar bakom varje hörn. Samtidigt så för det in honom på ett äventyr som han aldrig skulle kunnat föreställa sig…

Den här spin-off:en kändes mer som ”Star Wars”, än vad den senaste Star Wars-filmen gjorde.

När Disney förvärvade Lucasfilms (och i och med detta Star Wars), så fanns det alltid en oro i bakhuvudet för att Disney skulle förvandla Star Wars till ett sånt där jippo som återkommer 3 ggr om året och i och med det göra ”The Star Wars-Universe” så mycket mindre just för att alla skulle känna alla på ett ologiskt vis.

”Solo A Star Wars Story” släpps ju efter ”Star Wars The Last Jedi” och då jag tillhörde den halvan av jordens befolkning som blev lite besviken på ”The Last Jedi”, så gjorde detta att jag var minst sagt skeptisk inför visningen av ”Solo: A Star Wars Story”.

”Solo: A Star Wars Story” kändes mer som ”Star Wars” för mig än vad ”Star Wars: The Last Jedi” gjorde. Anledningen till detta var att det fanns fler referenser som påminde om Star Wars-Universumet som, helt ärligt faktiskt är en utav de stora anledningarna till att jag älskar de gamla filmerna, där miljöerna och karaktärerna verkligen känns som att de lever i ”en galax långt, långt borta”.

Alla Skådespelare och skådespelerskor var bra och den som stack ut mest för mig var Donald Glover som jag tyckte satte sin karaktär helt perfekt!

Även om jag gillade den här filmen för att den verkligen tog mig tillbaks till välbekanta miljöer och karaktärer som jag gillar, så kändes det ändå som att ”Solo A Star Wars Story” gick i ett par av de där fällorna som jag var rädd för att den skulle göra.

Till exempel så kändes filmen lite för komprimerad.
Vi fick väldigt många svar på hur (och varför) Han Solo blivit som han blev. Sedan att alla dessa ”svaren” uppdagades under en relativt kort tidsperiod fick galaxen att kännas sådär liten som jag beskrev tidigare vilket var synd.

Men överlag så blev jag positivt överraskad och jag skulle absolut kunna tänka mig att se den här filmen igen, eller en uppföljare om det någonsin släpps någon ?

Vad tyckte ni om ”Solo: A Star Wars Story”, var den bättre eller sämre än ni tänkt er att den skulle vara?

Läs/se min recension av Star Wars The Force Awakens här

Läs/se min recension av Rogue One: A Star Wars Story här

Ant-Man and the Wasp Recension GGG – (inkl video)

Gunnar — Sun, 29 Jul 2018 05:12:00 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG-
Namn	Ant-Man and the Wasp
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Paul Rudd, Evangeline Lilly och Michael Douglas
Regissör	Peyton Reed
Längd	1h 50min

Efter att Scott Lang brutit mot Sokoviafördraget så blir han omedelbart satt i husarrest.
Under två år så får han under inga omständigheter lämna sitt hus, eller ha någon som helst kontakt md andra Anvengersmedlemmar, Hank- eller Hope Pym.
Allting flyter på ganska bra och Scott lyckas balansera livet som egenföretagare och hemma-pappa.
Detta förändras tvärt när han plötsligt sugs tillbaks in i den världen som han lovat att han skulle lämna…
En underhållande film i samma anda som den första filmen, typ…

Det har varit ett par marvelfilmer som använt ”Captain America: Civil War” (se/läs min recension här) som en väldigt tydlig ”avstampspunkt”. ”Spider-Man: Homecoming” (se/läs min recension här) och ”Black Panther” (se/läs min recension här) är två exempel på detta.
Även ”Ant-Man and the Wasp” använder ”Civil War” som språngbräda, men när vi träffar Scott Lang så har det redan förflutit en längre tid, och där vi kommer in i historien så har det gått nästan 2 år.

Det som jag verkligen gillar med ”Marvel Cinematic Universe” är det att det finns så många olika typer av genres i en och samma franchise. ”Thor: Ragnarök” (läs/se min recension här) är till exempel helt annorlunda jämfört med t.ex ”Black Panther” och detta är enormt uppfriskande i ett filmuniversum där det släppts drygt 20(!) filmer på 10 år.

Ant-Man-filmerna är nog, tillsammans med Thor-filmerna (i alla fall den senaste/Ragnarok) och ”Guardians of the Galaxy-filmerna” de som är utav det lite mer komiska slaget, och även om det finns många komiska inslag och karaktärer i de övriga filmerna också så skulle jag säga att de ovannämnda produktionerna är (nästintill iaf) uttalade actionkomedier.

”Ant-Man and the Wasp” är ganska lik den första filmen, och det komiska upplägget känns igen ganska tidigt in i filmen.
Skådespeleriet var bra från samtliga och även om det fanns vissa (klara) brister, så kändes det överlag som att de nya karaktärerna passade in på ett bra sätt i den här uppföljaren.
Generellt sett så upplevde jag det som att de valt att vi som åskådare skulle få ”mer av allt” i den här uppföljaren snarare än ”någonting nytt”, och det hade väl varit helt ok om handlingen i filmen hade känts lite mer utarbetad…
Det var ett intressant spår som de valt att ta upp i ”Ant-Man and the wasp”, men för mig kändes det lite som att handlingen var för enkel och enspårig för att fylla en hel film. Detta ledde till att jag upplevde ökningen av de komiska inslagen mer som en ”nödvändig utfyllnad” hellre än någonting som faktiskt gynnade historien, vilket var trist i en annars bra film.

Men ”Ant-Man and the Wasp” når absolut upp till ett godkänt och klickar ändå ganska bra in i MCU:s helhetsbild. Filmen har en charm och tar över stafettpinnen och för oss i alla fall ett litet (myr)steg framåt i the Marvel Cinematic Universe.

Vad tycker ni om ”Ant-Man and the Wasp”? Var den bättre/sämre än den första filmen?
Läs/Se min recension av ”Ant Man” här

Justice League Recension GG- (inkl video)

Gunnar — Tue, 22 May 2018 16:25:52 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GG-
Namn	Justice League
Genre	Action
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Ben Affleck, Gal Gadot och Amy Adams.
Regissör	Zack Snyder
Längd	2h

Bruce Wayne försöker återhämta sig efter det våldsamma slaget och tragedin som inträffade vid Gothams hamn för en tid sedan.
Efter att ha kämpat mot Doomsday tillsammans med Stålmannen och Wonder Woman så är han övertygad om att andra utomjordiska varelser nu ser planeten jorden som ett lätt byte. För att bygga upp ett försvar mot jordens potentiella angripare så beger sig Bruce Wayne ut för att finna andra ”meta humans” som kan kämpa vid hans sida när/om ondskan knackar på dörren…
Steg framåt, eller bakåt i DC cinematic universe… ? BAKÅT…

Sedan DC drog igång sitt egna ”cinematic universe” så har både kvaliteten och stämningen i deras filmer varierat kraftigt, och jag har hela tiden känt att det inte riktigt finns någon ”röd tråd” i filmerna som DC producerat..
Dock så kändes det som att de, efter Wonder Woman äntligen hittat ett upplägg och en ton som höll en riktigt hög klass, vilket gjorde mig förväntansfull inför de kommande filmerna.
Justice League har haft en turbulent produktionsperiod och problemen startade efter att Zack Snyder var tvungen att hoppa av projektet under inspelningen p.g.a ett privat familjeärende. Då tog Joss Whedon (Avengers 1 och Avengers 2) över produktionen och kompletterade med material och slutförde filmen.

Utan att gå in på alla punkter så drar jag det i stora drag här (om ni vill ha den grundliga versionen så råder jag er att titta på min filmade recension).
Från första början så har jag känt att DC:s filmer i detta universumet är lite forcerade och att de väljer att tumma på både manus och karaktärsutveckling för att ”komma ikapp” MCU och deras segertåg. ”Justice League” är inget undantag när det kommer till denna känsla… Handlingen känns också ganska uttjatad, där en ond intergalaktisk varelse kommer för att ta över jorden för att… denne bara vill det… (tror jag)… Detta leder mig till tankarna om filmens ”skurk”… Steppenwolf var verkligen den mest generella och platta figur jag sett på länge och jag kan inte för allt i världen förstå varför de vade att gestalta honom på sättet de gjorde…
De övriga karaktärerna kändes också ganska generella, där det var ganska tydligt att alla i ”ligan” skulle uppfylla en viss stereotyp, där vissa lyckades bättre än andra.

Nej den här filmen blev tyvärr ganska tröttsam där den uttjatade handlingen fick de stereotypa karaktärerna att upplevas som än mer stereotypa i det stora sammanhanget.

Mitt i allt detta så fanns det dock saker som var ok…
Jag gillar Gal Gadot som Wonder Woman, hon gör den rollen superbt! Även om sättet som Diana Prince/Wonder Woman gestaltades på var lite annorlunda här i ”Justice League” jämfört med ”Wonder Woman”.
Henry Cavill har äntligen börjat hitta rätt, där hans tolkning av sin karaktär blir bättre och bättre…
Men dessa två noteringar är det enda (nästan) som räddar filmen från den annars givna 1:an… För detta var inte bara en besvikelse för de som inte är intresserade av ”superhjältefilmer”… ”Justice League” var även enormt deprimerande för de/oss som gillar ”superhjältefilmer” och som verkligen hoppats att ”Justice League” skulle fortsätta den bana som ”Wonder Woman” äntligen stakat ut åt oss…

Här kommer vattendelaren: DC eller Marvel?

Läs/se min recension av Wonder Woman här:
Läs/se min recension av Suicide Squad här:
Läs/se min recension av Batman vs Superman: Dawn of Justice här:
Läs/se min recension av Man of Steel här:

Avengers: Infinity War Recension (inkl video)

Gunnar — Fri, 11 May 2018 23:29:42 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGGG
Namn	Avengers: Infinity War
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Josh Brolin, Chris Hemsworth och Scarlett Johansson
Regissör	Joe Russo och Anthony Russo
Längd	2h 25min

Medlemmarna i Avengers ställs nu mot deras farligaste motståndare hittills…Separerade ifrån varandra tvingas de nu göra allt de kan för att försöka undanröja hotet och den mäktiga Thanos.
Thanos har kommit till jorden för att lägga beslag på de sista utav de sex evighetsstenarna.
Och han är fast besluten att inte låta någonting stå i hans väg…
En klar femma och absolut en utav de bättre filmerna i MCU!

Den första MCU-filmen ”Iron Man” kom 2008, och även om många skulle påstå att produktionsbolaget Marvel Studios har haft ”Avengers Infinity War” i sikte sedan dess, så skulle jag vilja påstå att satsningen att nå fram till ”Infinity War” startade efter den första Avengersfilmen som kom 2012.
För mig som har vuxit upp med att läsa serietidningarna som de här karaktärerna baseras på var det en fröjd att se ”Avengers Infinity War”.
Till en början så var jag lite rädd att filmen skulle ha för lång inledningsakt där introduktionerna av karaktärer och relationerna mellan dessa skulle bli för seg och långdragen, men så blev det inte alls.
Vi kastades in i historien och bara i inledningen så hände det mer än vad jag trodde det skulle göra överhuvudtaget.
Regissörerna Joe och Anthony Russo har även gjort ett fantastiskt jobb med att fördela karaktärernas ”scentid”, och även om vissa karaktärer kanske är underrepresenterade i filmen så utvecklas rätt karaktärer på helt rätt sätt, vilket gör det hela väldigt intressant och spännande.
Den karaktären som de lyckats allra bäst med skulle jag säga är Thanos, som spelas briljant av Josh Brolin. Det som gör den här ”skurken” så intressant är att vi får ta del av hans vision och anledningen till varför han gör som han gör. Detta gör att vi förstår honom och hans sätt att tänka (även om han är helt galen) så blir han inte en sån där endimensionell karaktär som bara ska ”ta över världen och vinna” för att han är ond som är så enormt vanligt utfall för antagonisten i andra liknande filmer.

Jag kan dock verkligen förstå att någon som kanske inte gillar Marvel, eller som bara inte har sett några av de tidigare 18 filmerna har svårt att förstå vad som händer i ”Avengers Infinity War”. Detta på grund av att vi verkligen kastas in i relationerna utan någon direkt bakgrundshistoria om vilka alla är, eller vart alla kommer ifrån.

Men förutom punkten ovan så tycker jag att den tredje Avengersfilmen är en fullträff som har utvecklats i takt med att MCU-fansen åldrats. Och för mig så har Russo-bröderna lyckats nästintill perfekt med ”Avengers Infinity War”.

Läs/se min recension av Avengers: Age of Ultron här

Black Panther Recension GGGG+ (inkl video)

Gunnar — Tue, 17 Apr 2018 05:03:23 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGGG+
Namn	Black Panther
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Chadewick Boseman, Lupita Nyongo och Michael B. Jordan
Regissör	Ryan Coogler
Längd	2h 15min

Efter att ha bevittnat de dramatiska händelserna i Sibirien mellan Captain America, The Winter Soldier och Iron Man så återvänder T’Challa hem till Wakanda.
Där ska han nu försöka anpassa sig till sin nya roll som kung, med allt vad detta innebär.
Som om detta inte vore svårt nog så dyker det även upp en person från hans förflutna som vänder upp och ner på hela hans tillvaro…
En utav de bättre Marvelfilmerna, måste nog se över min ”Top 5-lista”…:)

Nu har jag inte exakt koll, men baserat på en snabb huvudräkning så får jag Black Panther till att bli den 18:e Marvelfilmen sedan de drog igång MCU.
På det stora hela så gillar jag de flesta filmerna i det universumet skarpt, och det är väl bara 1-2 filmer som gjort mig besviken (Iron Man 2 och Thor: The Dark World).
Anledningen till att jag nämner detta är att jag är helt övertygad om att Marvel Studios aldrig skulle kunnat producera just den här tolkningen av ”Black Panther”, om de inte byggt upp Marvel-franchisen så väl som de gjort med de tidigare 17 succefilmerna.

”Black Panther” var verkligen revolutionerande och välgjord på så många olika sätt.
För det första så bestod filmen av en ensemble där 95% av huvudrollsinnehavarna/huvudrollsinnehaverskorna var mörkhyade vilket kändes så fantastisk välkommet och uppfriskande.
Om den här filmen hade kommit för bara 5 år sedan och inte varit den 18:e filmen i en lyckad filmfranchise, så skulle jag vilja påstå att den skulle sett helt annorlunda ut…
För det andra så hade de verkligen lyckats med att fylla filmen med vältajmad komik som verkligen passade de specifika karaktärerna och deras personligheter, vilket är någonting som kanske låter enkelt och som en självklarhet, men det är så enormt vanligt (framförallt i den här typen av film) att de komiska momenten mest efterliknar generell slap-stick-humor, där det är en karaktär som är utsedd till ”filmens pajas”.
Men det som var det absolut bästa i filmen var hur man behandlade antagonisten, där denne kändes som en riktig person som jag verkligen kunde relatera till, och verkligen sympatisera med (tills denne gick för långt för att förverkliga sin vision).
Men detta är verkligen någonting som jag upplever som ovanligt i dagens filmer, där ”skurken” ofta blir en endimensionell karaktär som vi endast ska tycka illa om istället.

”Black Panther” var en stark film med ett viktigt budskap och utan att bli ”fingervisande” så var den även Marvels mest politiska film hittils.
Femman är nära och anledningen till att ”Black Panther” missar det högsta betyget beror inte så mycket på filmens utförande, utan mer på att omständigheterna nu gjort att samtliga hjältar känns lite för oövervinnerliga. Detta är det enda som är negativt med hela MCU i min mening, där känslan av att vi som åskådare fruktar för karaktärernas liv nu blivit avsevärt mindre och mindre under de här tio åren som gått.
Men detta är bara en liten tanke som susar igenom huvudet när jag ser på en utav de bättre superhjältefilmerna hittills…

För att läsa/se min recension av Spider-Man: Homecoming klicka här
För att läsa/se min recension av Captain America: Civil War klicka här
För att läsa/se min recension av Thor: Ragnarok klicka här

Pacific Rim: Uprising Recension GGG- (inkl video)

Gunnar — Thu, 05 Apr 2018 05:00:09 +0000

Produktionsår	2018
Betyg	GGG-
Namn	Pacific Rim: Uprising
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	John Boyega, Scott Eastwood och Cailee Spaeny
Regissör	Steven S. DeKnight
Längd	1h 45min

Kriget mot de stora monstren är över och även om det har gått ett par år sedan människorna lyckades besegra dem så är de svåra att glömma.
Jake Pentacost är en fd militärkadett och efter en konflikt med lagen tvingas han välja mellan fängelse och att återta sin plats i armen som Jaeger-pilot.
För trots att de stora monstren som kallas Kaijus är besegrade så vet man ju aldrig om/när de kommer tillbaks…
Inte samma ”finess” som i den första filmen, men underhållande ändå.
Jag tillhör en av de som gillade ”Pacific Rim” när den kom (för snart 5 år sedan).
Dels för att jag tyckte att det var ett lite annorlunda grepp med stora robotar OCH monster i samma film. Vi har alla sett Transformers förut, och vi har alla sett Godzilla förut, men vi har aldrig sett de två ovannämnda typerna tillsammans i en film med den här budgeten förrän ”Pacific Rim”.
Sedan så gillade jag Guillermo Del Toros sätt att gestalta detta på, där det verkligen kändes som att han lagt fokus på att få allt att kännas riktigt stort och tungt.
Dock så har ju den första ”Pacific Rim” ett par brister:
För det första så fanns det ju ett par logiska luckor som verkligen kändes onödiga, och som att de verkligen hade kunnat undvika dessa om de bara tänkt igenom filmen ett varv till.
För det andra så kändes storyn och karakäktärerna lite bleka, tråkiga och tunna. Sedan så är jag absolut medveten om att både story och karaktärerna fyllde sitt syfte: att finnas där för att få producera en film om robotar som slåss mot monster, men det kändes ändå lite synd att det var så tunt eftersom att filmens koncept (med robotar och monster) är så bra :).

Kort sagt så kände jag att ”Pacific Rim: Uprising” inte riktigt hade den charm eller identitet som den första filmen hade.
Alla skådespelare/skådespelerskor var bra, men tyvärr så fick de för lite att jobba med för att lyfta fram sina karaktärer på ett bra sätt, och än mindre att få handlingen att kännas riktigt äkta.
Sedan så saknade jag den där tyngden och det storskaliga som var så mäktigt i den första filmen, och det kanske var det som gjorde att jag upplevde det lite som att ”Pacific Rim: Uprising” inte var så personlig.
Det kändes verkligen som att de försökte visa att robotarna/mpnstren var stora genom att förstöra fler städer, med större explosioner än i den första filmen. Men det ledde egentligen bara till motsatsen, och fick helheten att kännas mer som en Transformersfilm än en Guillermo Del Toro sci-fi-film.

Men trots att ”Pacific Rim: Uprising” kändes lite blekare och ytligare än den första filmen, så var den ändå underhållande.
Och även om den kändes mer som Transformers 7, så är jag inte helt säker på att detta behöver vara helt negativt.

Så det blir ett svagt godkänt, vilket går i linje med vad jag tyckte om den första filmen som fick ett lite högre betyg.
Vad tyckte ni om ”Pacific Rim: Uprising”, var den bättre/sämre än originalet, eller bryr ni er inte för att ni älskar Transformers?

läs min recension av Pacific Rim här.

Creed Recension GGGG (inkl video)

Gunnar — Fri, 23 Feb 2018 19:58:07 +0000

Produktionsår	2016
Betyg	GGGG
Namn	Creed: The Legacy of Rocky
Genre	Drama
I Skrivande stund	På DVD/BluRay
Skådespelare	Michael B Jordan och Sylvester Stallone
Regissör	Ryan Coogler
Längd	2h 10min

Den legendariske boxaren Rocky Balboa har lagt boxningshandskarna på hyllan sedan en lång tid tillbaka.
Nu driver han restaurang Adrian’s som är uppkallad efter hans fru.
En dag blir han kontaktad av Adonis Johnson, en ung man som vill anlita Rocky att bli hans tränare.
Och trots att Rocky lagt boxningen åt sidan så är det något med denna unga man som får Rocky att längta tillbaks till boxningen…
Det gick att göra en bra 7:e Rockyfilm…YES!!!

Ryan Coogler som regisserat ”Creed – The Legacy of Rocky” har jobbat med Michael B Jordan (Adonis) tidigare i en film som heter ”Last Stop Fruitvale Station”. Detta var en mycket bra film som är baserad på en sann historia (läs/se min recension av den filmen här).

Här förenas Ryan Coogler och Michael B Jordan återigen och tillsammans med Sylvester Stallone har de nu skrivit ett nytt kapitel i historien om Rocky.
Det som är lite roligt med Rocky-frenchaisen är att huvudkaraktären har åldrats i samma takt som huvudrollsinnehavaren. Så när vi hoppar in i ”Creed” så har det gått ca 35-40 år sedan Rocky Balboa mötte Apollo Creed för första gången.
Detta har filmskaparna nu tagit vara på genom att skapa ett skifte i hierarkin, där Rocky nu är lite mer utav en biroll, och där huvudrollen istället axlas av Michael B Jordan vilket jag tyckte fungerade väldigt bra.

Precis som i ”Last Stop Fruitvale Station” så har regissören återigen lyckats få till den ”vardagliga” känslan i ”creed”. Och jag får verkligen intrycket av att Ryan Coogler ofta (för att inte säga alltid) lyckas krama ur det absolut bästa från de skådespelare/skådespelerskor som han jobbar med, för alla i ”Creed” var helt fantastiska!
Slutligen så har regissören verkligen hittat/skrivit ett manus som passar perfekt in i Rockys skede i livet, där alla de livsförändringar han ställts inför verkligen kändes äkta och organiska.
Att de lyckades så bra med den här filmen var för mig lite förvånande.

Självklart så är den inte direkt unik då det är den sjundefilmen i ordningen om Rocky Balboa.
Men trots detta så kändes filmen fräsch med ett grepp som passade perfekt in i tid och rum.

En solklar 4:a för mig.
Vad tycker ni om ”Creed”, är det den bästa Rockyfilmen för er?

Spider-Man: Homecoming Recension GGGG- (inkl video)

Gunnar — Sun, 19 Nov 2017 10:38:06 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GGGG-
Namn	Spider-Man: Homecoming
Genre	Action
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Tom Holland, Michael Keaton och Marisa Tomei.
Regissör	Jon Watts
Längd	2h 10min

Bataljen i Berlin mellan team Captain America och team Iron Man är över och Peter Parker är på väg hem för att fortsätta sitt vanliga liv i skolan.

Egentligen så vill han inget hellre än att bli en ”Avanger” och fortsätta kämpa vid Tony Starks sida, men på grund av låg ålder och oerfarenhet så blir han beordrad att återvända hem och hjälpa till som Spider Man på en mer ”lokal nivå”.

Detta går bra ända tills Spider-Man springer på en illegal vapensmugglare som verkligen sätter honom på prov…

Trots att detta är den tredje rebooten på ganska kort tid så fungerade den här filmen bra!

Jag har sagt det så många ggr tidigare: jag gillar verkligen Spider-Man och jag har läst samtliga tidningar mellan 1983-2005 mer än en gång

När jag läste att de skulle blåsa liv i franchisen på nytt och inte fortsätta med Andrew Garfield så blev jag en aningen stressad, och jag var verkligen inte säker på att min superhjälte från barndomen skulle överleva ytterligare en reboot på så kort tid.

Men jag hade fel :)!

Den första stora skillnaden mellan ”Spider-Man Homecoming” och alla de tidigare filmerna är att ”Spider-Man Homecoming” inte alls känns så tung som de tidigare filmerna med Tobey Maquire och Andrew Garfield i huvudrollerna.

Detta tyckte jag kändes ganska välkommet då jag hela tiden känt att de tidigare filmerna blivit lite lidande av att allt skulle vara så seriöst (och nattsvart). Plus att de i de tidigare filmatiseringarna verkligen gjorde allt de kunde för att banka in ”med stora krafter följer…” och bla bla bla.

Då jag inte vill spoliera någonting så väljer jag att endast nämna Tom Holland, och Tom Holland passar utmärkt i rollen som Peter Parker, och det som vi fick se av honom i ”Civil War” var verkligen bara en bråkdel av det omfång som Tom Holland tillför till karaktären i ”Spider-Man: Homecoming.

Utan att gå in på det närmare så kan jag även konstatera att Marvel (återigen) på ett briljant vis har ”flätat” in andra karaktärer från ”Spider-man-Universe” utan att det kändes varken krystat eller fel.

När jag först såg trailern så kändes det verkligen som att ”Spider-Man: Homecoming” skulle bli en sån där ”efter-mallen-film” med precis samma destinationskurs som de tidigare filmerna, där riffen ifrån de tidigare Spidde-filmerna skulle göra sig påminda om och om igen…
Men så blev det inte alls.

Den här filmen får 4st svaga G:n och anledningen till att betyget blir så ”lågt” är pga en logisk lucka som inte går att förbise (kommentera gärna om ni vet vad jag menar :)).

Om det inte hade varit för denna (ganska stora) logik-miss så hade det varit svårt att inte ge filmen högsta betyg.

Vad tycker ni om ”Spider-Man: Homecoming”, är det den bästa eller sämsta tolkningen av den väggklättrande insekten?
Kommentera gärna!

Läs min recension av ”The Amazing Spider-Man 1” här

Läs/se min recension av ”The Amazing Spider-Man 2” här

Läs/se min recension av ”Captain America: Civil War” här

Thor: Ragnarok Recension GGG+ (inkl video)

Gunnar — Sun, 05 Nov 2017 12:00:25 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GGG+
Namn	Thor: Ragnarok
Genre	Action/komedi
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Chris Hemsworth, Tom Hiddleston och Cate Blanchett
Regissör	Taika Waititi
Längd	2h 5min

Det har nu gått två år efter händelserna i Sokovia och Thor söker febrilt efter de återstående evighetsstenarna.
Mitt i allt detta så ställs han dessutom mot en av hans värsta fiender någonsin…
Att dra den här karaktären åt det lite mer komiska hållet är helt rätt beslut :)!

Jag har väldigt länge upplevt det som att Thor är den karaktären i MCU (Marvel Cinematic Universe) som inte riktigt passar in i sammanhanget.
Anledningen har varit att det helt enkelt känts lite fel att blanda in nordisk mytologi tillsammans med karaktärer som Iron Man, Hulken och Captain America.
Allteftersom att filmerna om Thor släppts så har denna känsla avtagit mer och mer, och inför den tredje filmen ”Thor Ragnarok” så ska jag villigt erkänna att Thor verkligen känns som ”en i gänget”.

”Thor: Ragnarok” var en bra film som skiljer sig en aning ifrån de tidigare Thor-filmerna. Den är inte lika mörk och allvarlig som t.ex ”Thor: The Dark World” och jag skulle vilja påstå att ”Thor: Ragnarok” är en actionkomedi hellre än en ”actionfilm med några få komiska inslag”. Dessutom så har man valt att lägga en stor del av komiken på huvudkaraktären och inte så mycket på bikaraktärerna vilket jag tyckte var väldigt smart. Självklart så har de fördelat komiken över andra karaktärer med, men inte alls på samma sätt som i ”Thor: The Dark World” där de två assistenterna till Natalie Portmans karaktär Jane Foster verkligen kändes krystade och irriterande.

Skådespeleriet i ”Thor: Ragnarok” var bra och det kändes verkligen som att Chris Hemsworth hittat den komiska tajmingen som passar till hans karaktär. De övriga skådespelerskorna/skådespelarna var också riktigt bra, men då jag inte vill spoliera filmen så väljer jag att inte nämna några andra namn

Om jag nu måste racka ner på något så upplevde jag det lite som att filmens tempo var lite för långsamt. Missförstå mig rätt, det hände en massa saker…
Men jag fick lite känslan av att filmen stannade upp lite för länge i mitten för att blända oss i publiken med ”coola scener” som inte riktigt förde handlingen framåt.
Detta kanske berodde på att det inte fanns så mycket ”handling” att föra framåt.
Med det sagt så går det inte att bortse ifrån att detta är en Marvelfilm, och i skrivande stund så har jag inte exakt koll, men när jag räknar på fingrarna så får jag det till att det är den 16:e (!) filmen i ordningen sedan 2007. Så jag har full förståelse för att det kan vara svårt att komma med banbrytande upplägg när Marvel gjort så många filmer tidigare. Och när de lyckats så bra som de gjort nu med ”Thor: Ragnarok” så är det bara att lyfta på hatten och njuta :).

Jag gillade ”Thor: Ragnarok” och att Thor-filmerna dragit sig åt det lite mer komiska hållet tycker jag är helt rätt
Vad tycker ni, håller ni med?

Läs/se min recension av ”Thor: The Dark world här
Läs/se min recension av Age of Ultron här
Läs se min recension av Captain America: Civil War här
Läs/se min recension av Att-Man här
Läs/se min recension av Dr Strange här

Transformers: The Last Knight Recension GG–

Gunnar — Fri, 15 Sep 2017 19:17:50 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GG —
Namn	Transformers The Last Knight
Genre	Action
I Skrivande stund	På Bio/DVD
Skådespelare	Mark Wahlberg, Anthony Hopkins och Stanley Tucci
Regissör	Michael Bay
Längd	2h 20min

Det har gått ett par år sedan transformersincidenten i China och människan för nu ett krig mot alla transformers, goda som onda.

Cade Yager är fortfarande på robotarnas sida och han gör allt han kan för att undsätta dem.

På grund av hans vilja att hjälpa till dras han återigen in i en kamp för att rädda jorden från den farligaste fienden hittills…

Ja vad säger man… Riktigt tröttsam om jag ska vara ärlig.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag blev väldigt positivt överraskad när den första Transformersfilmen som kom 2007.

Den filmen var bra för att den fokuserade på handlingen, där en tonåring ville köpa sin första bil för att imponera på den snygga tjejen i skolan. Sen när de stora robotarna började slå på varandra med riktiga 80-tals-one-liners så blev det en ganska skön mix av halvdan handling och ”häftig” action.

Sedan dess så har kvaliten tyvärr dalat kraftigt, men jag kan inte hålla mig ifrån den här franchisen…

Detta var inte den sämsta filmen i serien, men besvikelsen var ganska snabbt ett faktum.

För det första så var handlingen enormt hattig och spretig där karaktärer som trollkarlen Merlin (ja han fr svärdet i stenen) och Adolf Hitler figurerade väldigt flitigt.

För det andra så gjorde de ett sånt där misstag som man verkligen inte får göra. Det var den där typen av misstag som jag bara är van att se i serier som är på väg att läggas ner: de använde samma skådespelare från en tidigare film, fast till en annan karaktär! Och det är Inte Ok!

För det tredje så var den här filmen filmad i olika format/ratios, där växlingen mellan de olika formaten skedde lite närsomhelst.

Detta var enormt irriterande då de svarta sträcken i över och underkant varierade hela filmen igenom.

Förutom punkterna ovan så innehöll ”Transformers: The Last Knight” allt det där som jag stört mig på i de tidigare filmerna.
Men det kändes ändå som att de lärt sig (litegrann) av sina tidigare misstag för de ”störande” momenten var lite nedtonade i den är filmen.

För mig (som ändå gillar filmer där stora robotar pucklar på varandra kombinerat med repliker som tagna ur en 80-tals actionrulle) så blev ”Transformers The Last Knight” tröttsam och utmattande.

Visst fanns underhållande ögonblick, men på det stora hela så blev jag lite ledsen i själen över att de tagit någonting med så mycket potential (transformers) och gjort någonting såpass dåligt av det.

Jag hoppas verkligen att de hittar tillbaks till den lilla gnista som fanns i den första filmen, för annars så kommer detta att bli väldigt outhärdligt, väldigt snart…

Vad tyckte ni om ”Transformers 5: The Last Knight”, var den bäst/sämst av de fem filmerna?

Läs/se min recension av Transformers: Age of Extinction här

War for the Planet of the Apes Recension GGGG- (inkl video)

Gunnar — Tue, 01 Aug 2017 05:14:41 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GGGG –
Namn	War for the Planet of the Apes
Genre	Action/DRama
I Skrivande stund	På Bio
Skådespelare	Andy Serkis och Woody Harrelson
Regissör	Matt Reeves
Längd	2h 18min

Det har nu gått 15 år sedan epidemin som nästan utrotade människorna svepte över jorden.
I samband med att människor insjuknade så blev världens alla apor allt smartare och det upptrappade kriget mellan apor och människor har pågått i ungefär 2 år.
Caesar som är apornas ledare bestämmer sig för att försöka sluta en fred med människorna, men allt går fruktansvärt fel… En bra film, men inte den bästa i trilogin.

”Rise of the planet of the apes” och ”Dawn of the planet of the apes” är två filmer som jag gillar.
Om jag ska rangordna dem så tycker jag att ”Dawn of the planet of the apes” är snäppet vassare än den första filmen.
Detta på grund av att de i den filmen verkligen lyckades gestalta att det inte finns någon vinnare i krig och för att de även fick fram att det inte fanns någon sida (varken människor eller apor) som var ond eller god.
Sedan så gillade jag även att ”Dawn of the planet of the Apes” var mer utav en actionfilm och att de i och med ”Dawn of the planet of the Apes” verkligen lyckades skapa den perfekta uppföljaren till ”Rise of the Planet of the Apes” som hade ett bra slut, men som fortfarande förberedde väl inför den eventuella uppföljaren.

Jag gillade ”War for the Planet of the Apes”.
Det som imponerade mest var att de verkligen valt att göra Caesar till en huvudkaraktär och även om han var i centrum i de tidigare filmerna så stod han alltid lite i skymundan bakom till exempel James Franco eller Jason Clarke.
Men här så var det fullt fokus på Caesar i en intressant handling och jag tänkte aldrig på att han var animerad.
Detta leder mig in på det andra som jag verkligen gillade, och det var effekterna.
I den första filmen så var allt nätt och jämt ok när det kommer till animationerna. I den den andra filmen så var det verkligen en klar skillnad mot den första. Men det går inte att jämföra med ”War for the planet of the Apes”.
Effekterna fick mig att fundera på hur framtiden kommer se ut för skådespelare/skådespelerskor och om allt kommer gå över till motion capture (vad tror ni?).

Om jag ska anmärka på något så tycker jag att namnet var lite missvisande.
Den andra filmen (Dawn of the planet of the Apes) ledde verkligen fram till en uppföljare där namnet ”War for the planet of the Apes” kändes som den perfekta titeln och typen av film.
Men detta var mer utav en dramafilm än en krigsfilm.
Detta gjorde ingenting egentligen då filmen var underhållande och spännande, men produkten var inte vad jag förväntade mig när jag läste titeln.

Men ”War for the Planet of the Apes” får 4st svaga G:n för jag gillade den här filmen även om det Inte var den bästa i serien för mig ?
Vad tyckte ni om ”War for the Planet of the Apes”, var det den bästa eller sämsta i serien?

Läs/se min recension av ”Dawn of the planet of the Apes” här.

Wonder Woman Recension GGGG+ (inkl video)

Gunnar — Sun, 16 Jul 2017 10:02:00 +0000

Produktionsår	2017
Betyg	GGGG+
Namn	Wonder Woman
Genre	Action
I Skrivande stund	På bio
Skådespelare	Gal Gadot och Chris Pine
Regissör	Patty Jenkins
Längd	2h 19min

Prinsessan Diana har i hela sitt liv tränats för att bli en stark krigare.
Förutom att lära sig stridskonst så har hon även undervisats i hur de uråldriga gudarna Zeus m.fl skapade livet på jorden, detta inklusive den lilla ön som ligger dold mitt ute i havet där amazonkvinnorna har levt sedan urminnes tider.
Dianas liv förändras drastiskt när amazonerna plötsligt får besök en person från omvärlden som berättar om ett krig som hotar att utplåna mänskligheten…
En utav de bästa filmerna 2017…!

Detta är den fjärde filmen i DC Comics satsning att skapa ett filmuniversum med sina karaktärer, och det är väl ingen underdrift att säga att de tidigare tre (Man of Steel, Batman vs Superman:Dawn of Justice och Suicide Squad) har varit minst sagt ojämna i kvalite.
Med dessa filmerna i bakhuvudet så gick jag för att se ”Wonder Woman” och jag måste säga att jag blev positivt överraskad, Mycket Positivt Överraskad.
I den här versionen av ”Wonder Woman” så får vi se hur det kommer sig att Diana lämnar ön där hon vuxit upp för att börja leva bland människor.

De lyckas med en hel del i den här filmen.
För det första så genomsyras den här filmen av ett prestigelöst och avslappnat lugn, någonting som lyst med sin frånvaro i de tidigare filmerna.
För det andra så kändes det som att allt i filmen hade ett syfte, förutom att dialogen förde historien framåt så kändes det verkligen som att samtliga scener berättade sin egna historia, eller tillförde någonting till någon utav karaktärerna.
Detta kan ju ses som en självklarhet, men om jag jämför med andra superhjältefilmer så brukar de vara proppfulla med scener som endast går ut på att briljera med specialeffekter eller liknande och det blev så tydligt och skönt att ”Wonder Woman” saknade detta
För det tredje så kändes det verkligen som att de förstod precis hur en actionscen ska filmas/produceras.
Om jag jämför med de senaste Marvelfilmerna så har jag ibland stört mig på att de scenerna är så enormt ryckiga där det ofta känns som att allt är lite snabbspolat och att de valt att ta bort vissa bildrutor för att göra det ”ryckigt på ett coolt sätt” och även om jag gillar Marvel så har jag aldrig riktigt förstått just den grejen.
Här så flöt allt på och det var vackert koreograferat och som jag nämner ovan så kändes det som att allt fyllde en annan funktion än att bara ”se coolt ut” (med ett undantag). Sedan så var Gal Gadot helt superb som Diana/Wonder Woman. Hon lyckades verkligen sätta fingret på hur karaktären skulle spelas, och lyckades i och med detta få fram hennes naiva sida utan att det blev barnsligt eller överspelat.

Även om det var mycket som var bra så var det en del saker som var mindre bra.
Alla skådespelerskor/skådespelare var bra och det är verkligen inte deras fel, men den sista halvtimmen kändes verkligen som en helt annan film vilket i sin tur gav en effekt av att en utav skådespelarna inte passade för sin roll alls vilket var riktigt synd.
Sen så är jag inte helt säker på om ”Wonder Woman” jackar in med ”Batman vs Superman: Dawn of Justice” så bra som filmskaparna hade hoppats. Anledningen till detta var ett par grejor som inte riktigt stämde i historien, men om de kanske helt enkelt valde att skriva om historien lite i den här filmen så är det helt ok med mig.
”Wonder Woman” var en frisk fläkt och en riktig fullträff bland DC:s superhjältefilmer vilket var välbehövligt. Allt som skulle vara coolt var coolt, allt som skulle vara rörande var rörande och allt som skulle vara komiskt var komiskt.
Den starka 4:an är skriven och jag tror att detta kommer vara en av de filmerna som jag minns från 2017.
Inte nödvändigtvis för att den var originell eller unik, utan för att det var en riktigt bra film i sin genre.

läs/se min recension av Batman vs Superman här
Läs min recension av Man of Steel här
Läs/se min recension av Suicide Squad här

Captain Fantastic Recension GGGG+ (inkl video)

Gunnar — Sat, 24 Jun 2017 06:52:43 +0000

Produktionsår	2016
Betyg	GGGG+
Namn	Captain Fantastic
Genre	Drama
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Viggo Mortensen, Annalise Basso ovh George MacKay
Regissör	Matt Ross
Längd	1h 55min

Långt inne i skogen lever Ben med sina sex barn.
De lever av det som naturen har att ge, och det är Ben som tillhandahåller all fysisk träning, likväl som akademisk utbildning.
Tillvaron i denna idyll vänds helt plötsligt upp och ner när hela familjen tvingas åka in till stan och civilisationen.
Väl där möts de alla av en kulturkrock som de inte var beredda på…
En utav de bästa filmerna 2016!

Mitt bland alla superhjältar, seriefigurer och spöken som dominerade bioduken under sommaren 2016 så gick jag och såg ”Captain Fantastic”.
Jag visste absolut ingenting om den här filmen och efter att ha läst beskrivningen så var jag något orolig för att filmen skulle vara en sådan där seg, tung och djup historia.
Men jag hade fel, ”Captain Fantastic” var inte seg.

”Captain Fantastic” är regisserad av Matt Ross som jag mest associerar med filmer där han jobbat framför kameran istället för bakom den.
Jag greppades på direkten av ”Captain Fantastic” och allt eftersom att filmen fortlöpte så blev jag bara mer och mer engagerad och intresserad av karaktärerna.

Skådespeleriet var oklanderligt från alla, men bäst var George MacKay som spelade den äldsta sonen på ett helt fantastiskt vis.
Men det bästa med ”Captain Fantastic” var sättet som den skildrade frågan huruvida det är rätt, eller fel att uppfostra sin familj nästintill helt isolerad ifrån omvärlden så som Ben valt att göra.
Detta var frågan som bultade i mitt huvud hela filmen igenom och det jag gillade så skarpt var att det inte fanns något tydligt rätt eller fel.
När någon argumenterade för att Ben var den sämsta pappan i världen förstod jag dennes argument, samtidigt som när Ben eller någon annan hävdade motsatsen så var de argumenten precis lika starka.
Det blev aldrig tydligt vem som hade rätt/fel, eller vem som var god/ond vilket var enormt befriande.

Bland hjältar och monster så var detta ett mycket välspelat, välskrivet drama och här är femman ruggigt nära.
Men ”Captain Fantastic” får 4 starka G:n

Vad tycker ni, är ”Captain Fantastic” bättre än ”Captain America: Civil War”?
(läs/se min recension av Apt America: Civil War här).

Jack Reacher: Never Go Back Recension GGG (inkl video)

Gunnar — Fri, 19 May 2017 10:45:20 +0000

Produktionsår	2016
Betyg	GGG
Namn	Jack Reacher: Never Go Back
Genre	Action/Thriller
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Tom Cruise, Cobie Smulders och Danika Yarosh
Regissör	Edward Zwick
Längd	1h 50min

Den före detta militären Jack Reacher hamnar återigen i skottlinjen när han åker till washington för att möta en majoren Turner.
Väl där så visar det sig att både han själv och Turner är anklagade för konspirationsbrott och att de inte har något annat val än att ta lagen i egna händer för att försöka rentvå sina namn…
En underhållande actionfilm med ett bekant tema.

Jack Reacher-filmerna bygger på den väldigt lååånga bokserien som jag inte har läst. Så mina åsikter baseras endast på vad jag tycker om filmerna oavsett om de är trogna böckerna eller ej.
Sedan så har de även valt att inte filmatisera böckerna i kronologisk ordning, någonting som jag inte heller kommer kommentera huruvida detta är bra eller dåligt.

Som den filmentusiast jag är så tyckte jag ändå att den första Jack Reacher-filmen var helt ok (läs min recension av den första Jack Reacherfilmen här).
Utan att höja den till skyarna skulle jag säga att den var underhållande och stundtals ganska spännande.

Nu efter att ha sett denna andra film om den fd militärvagabonden så skulle jag vilja påstå att Jack Reacherfilmerna har tagit över konceptet och ”mallen” som ”Dödligt Vapenfilmerna” följde så troget.
Även om det känns som att handlingen endast existerar för att föra oss åskådare från den ena coola actionscenen till den andra så fungerar den i sammanhanget, och allt kändes ändå genomtänkt för att vara den här typen av film.

Skådespeleriet var ok/bra och det var riktigt roligt att se Cobie Smulders ta ytterligare ett steg från Robin i ”How I met your mother” mot lite nya typer av karaktärer, någonting som jag tyckte att hon gjorde bra.

Tom Cruise var lika stabil som alltid.
Men även om han var bra så kan jag tycka att det ´var lite synd att de valt att filmatisera den här boken som nummer 2 i filmserien.
Detta på grund av att det dök upp frågeställningar om hans förflutna som jag personligen hade tyckt att de skulle väntat med ytterligare en film eller två.
Detta för att det skulle varit bättre att fortsätta etablera karaktären som en vagabondare utan fast punkt, någonting som de gestaltade rätt så väl i den första filmen.
Men som sagt så har jag inte läst böckerna så jag vet inte om det kommer i denna ordning eller om de lagt till/tagit bort delar.

”Jack Reacher: Never Go Back” var en underhållande actionfilm med väl levererade one-liners och ok skådepsleri.
Så betyget blir en stabil 3:a.

Vilken Jack Reacherfilm är den bästa tycker ni?
Nummer 1 eller 2?

Zootopia recension GGGG+ (inkl video)

Gunnar — Wed, 12 Apr 2017 05:04:55 +0000

Produktionsår	2016
Betyg	GGGG+
Namn	Zootopia
Genre	Familjefilm
I Skrivande stund	På DVD
Skådespelare	Ginnifer Goodwin, Idris Elba och Jason Bateman.
Regissör	Byron Howard och Rich Moore
Längd	1h 43min

Judy Hopps är en kanin som kommer från landsbygden.
Hon har i hela sitt liv drömt om en enda sak: att bli Polis och flytta till storstan…
Men efter att ha tagit examen som bästa elev på polishögskolan så inser Hopps ganska snabbt att hon måste pressa sig till det yttersta om hon ska klara sig som polis i: Zootopia.
En riktigt fin film med någonting för samtliga, gamla som unga.

Det som jag gillar med Pixar och deras filmer brukar vara deras förmåga att rikta sig både till de äldre och yngre i publiken.
Ett utmärkt exempel på en sån film tycker jag är ”Insidan Ut” (läs/se min recension här) som kom ut för ett par år sedan.
Där var, enligt mig balansen mellan handling/komik och drama/komedi mer eller mindre perfekt.

Zootopia, filmen som handlar om just staden Zootopia där samhällsskikten består av vilda djur är regisserad av två regissörer: Byron Howard (Trassel) och Rich Moore (Röjar-Ralf).

Zootopia skildrar på ett komiskt vis historien om den lilla kaninen som drömmer om att bli polis, och tillsammans med en räv, buffel och en rad andra djur så får vi se hur det går för Judy Hopps.
Men det som gör den ”Zootopia” till så mycket mer än en vanlig ”barnfilm” är djupet och att den, genom sin handling tar upp så mycket bredare ämnen som till exempel utanförskap och förutfattade meningar. Och detta görs på ett underfundigt och smart sätt.

Filmen känns genomtänkt och skämten jackas in i stadens miljöer på ett ypperligt vis, och precis som i filmen ”Big Hero 6” där San Fransokyo verkligen lockade mitt intresse, så får jag inte nog av miljöerna som målas upp i staden Zootopia (läs/se min recension av ”big Hero 6” här).

Röstskådespelerskorna och skådespelarna var riktigt bra och som alltid så fanns det inte mycket att anmärka på.

”Zootopia” var en rolig film med ett fint budskap som var inbakat i komiken och dramatiken.
Vad tyckte ni om ”Zootopia”, var den bättre än ”Insidan Ut”?