Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/instagram/admin/includes/class-esf-insta-skins.php on line 111
Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/instagram/admin/includes/class-esf-insta-skins.php on line 111
Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/facebook/admin/includes/efbl-skins.php on line 126
Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/facebook/admin/includes/efbl-skins.php on line 126
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-content/plugins/easy-facebook-likebox/instagram/admin/includes/class-esf-insta-skins.php:111) in /customers/1/a/c/gunnarsfilmtips.se/httpd.www/old/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGG |
Namn | Grudge Match |
Genre | Drama/komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Sylvester Stallone, Robert DeNiro och Kim Basinger. |
Regissör | Peter Segal |
Längd | 1h 50min |
Två pensionerade boxare gör comeback och får chansen att göra upp om gammal ost. De två har möts 2 gånger tidigare där de vunnit en gång var och förutom äran så är det mycket mer på spel…
Jake La Motta vs. Rocky Balboa…
Att den här filmen spelar på att Jake La Motta (Raging Bull) möter Rocky Balboa (Rocky 1-6) är lika bra att skriva på en gång så att ni inte tror att jag missat det. Det som dock är lite roligt är att rivaliteten mellan Robert De Niro och Sylvester Stallone inte är helt tagen ur luften De båda spelade huvudrollerna i varsin film som gjorde upp om Oscarsstatyetten 1976. Det stod då mellan Taxi Driver och Rocky (men de båda känner inget agg idag :)).
Det kändes som att alla inblandade skådespelare/skådespelerskor gick lite som på rutin i den här filmen med ganska förutsägbara karaktärer utan någon direkt dimension.
Däremot så kändes det dock som att man försökt att ge handlingen en extra dimension med lite utav ett triangeldrama där Kim Basinger och Jon Bernthal satt i kläm och det gjorde faktiskt det hela lite mer intressant.
Sen så blev jag positivt överraskad av att både Robert De Niro och Sylvester Stallone bjöd på sig själva vilket jag inte hade väntat mig, och vissa scener fick mig faktiskt att skratta/fnissa till
Även om filmen var överraskande på ett positivt sätt så var den på det stora hela precis så fattig på innehåll som jag väntat mig, och om det inte hade varit ”Rocky” och ”Jake” så känns det som att filmen skulle behövt mycket mer substans för att ha gått från ett manus till en färdig film.
Nu så är det mest en flirt med generationerna som gillar de ovannämnda karaktärerna och filmerna som kretsar kring dem.
Och för mig så var det kul att se
Produktionsår | 2010 |
Betyg | GG |
Namn | Due Date |
Genre | Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Robert Downey Jr., Zach Galifianakis och Jamie Foxx. |
Regissör | Todd Phillips |
Längd | 1h 30min |
Peter Highman gör allt han kan för att hinna hem till sin fru som ska föda deras första barn.
Efter en rad olyckliga incidenter med Ethan Tremblay, en annan passagerare på flygplanet Peter ska åka med får de båda flygförbud och tvingas därefter hyra en bil och åka tillsammans till deras slutdestinationer. Frågan är bara: kommer Peter hinna hem i tid till hans barns födelse…?
En rolig ide men skratten uteblev tyvärr…
Jag gillar Både Robert Downey Jr. och Zach Galifianakis och efter att ha sett Hangover-trilogin kändes det liksom naturligt att se ”Due Date”. Anledningen till att det kändes naturligt var dels för att Zach G spelade en av huvudrollerna i Hangover-trilogin, men sen så är det även samma regissör i Due Date som den ovannämnda trilogin.
Iden att två personer som är grymt olika varandra ska tvingas ihop på en roadtrip är ju ganska rolig och filmen började i alla fall ok. Det kändes dock som att Zach G gjorde exakt samma karaktär som i Hangoverfilmerna. Det kändes även som att Robert Downey Jr gjorde en Tony Stark med lite kortare stubin, sämre relation till sin pappa och en aningen sämre ekonomi…
Trots de ganska förutsägbara karaktärerna så fick man in någon halvtrött poäng här och där, men en bit in i filmen så tappade man allt helt och hållet.
Misstaget i filmen var att när man började få slut på ”trovärdiga” komiska situationer så valde man istället att balla ur totalt och bara accelerera till den grad att det blev fullkomligt idiotiskt! Visst, jag insåg att den här filmen inte skulle vara stadens djupaste, eller mest intellektuella film, men det här var alldeles för mycket trams å flams.
Så trots duktiga skådisar och en regissör som uppenbarligen kan skapa en viss typ av komik så funkade inte den här filmen. Tyvärr.
]]>Produktionsår | 2012 |
Betyg | GGG- |
Namn | 21 Jump Street |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Channing Tatum, Jonah Hill och Ice Cube |
Regissör | Phil Lord och Christopher Miller |
Längd | 1h 45min |
Två poliser får en sista chans att visa vad de duger till.
Deras nya uppdrag är att infiltrera en skola för att stoppa en ny farlig drog som börjat spridas.
De båda poliserna känner varandra sedan grundskolan och även om de inte är lika som bär (utan snarare tvärtom) så kommer de ändå fram till att de ska försöka använda sig av sina tidigare erfarenheter från skoltiden för att stoppa buset.
Men att vara 35-40 och smälta in bland 15-18 åringar visar sig vara svårare än väntat…
En pizzasöndag fungerade den här filmen helt ok!
Jag vill minnas att den här filmen fick rätt så bra kritik i USA när den kom, men det var ändå ganska lätt val för mig att välja bort den då upplägget kändes trött och fjantigt.
Nu var det Söndag och jag letade efter en film där man inte skulle behöva tänka speciellt mycket, samtidigt som jag ville bli underhållen. Då jag gillar både Channing Tatum och Jonah Hill fick det bli ”21 Jump Street”.
”Skämtgrejen” i filmen bygger på att det som var coolt när de två infiltratörerna gick i skolan verkligen inte är coolt längre. Detta genererar faktiskt ett par lite roliga och pigga skämt som leder till skratt. Sen att detta bygger på en serie från i slutet av 80-talet lyckas man också leka med på ett lite skrattframkallande vis.
Men där tog det positiva med filmen slut.
Skämtgrejen som filmen bygger på är rolig i ca 40 minuter, men när de skämten tar slut så övergår filmen lite till de vanliga ”kiss & bajs-skämten”
Även slutscenen spårar ur och saknar både finess och charm.
På det stora hela måste jag ändå säga att jag fann filmen överraskande ok och rolig på sina ställen. Att Jonah Hill levererar sina skämt lika rutinerat som alltid kom väl inte som någon direkt överraskning, men att Channing Tatum hade den komiska ådra som han hade kom lite som en överraskning.
Om ni ligger hemma sjuka eller bara trötta en Söndagseftermiddag tror jag att ni kommer finna att den här filmen fyller sin funktion.
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGGG |
Namn | American Hustle |
Genre | Drama |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Christian Bale, Jennifer Lawrence och Bradley Cooper |
Regissör | David O. Russel |
Längd | 2h 10min |
Irving Rosenfeld (Christian Bale) försörjer sig genom att lura småsparare på deras besparingar. Han är en svindlare som, förutom att lura av familjer deras pengar, även handlar med stulen, falsk konst. När vi träffar honom lever han det goda livet med en tjej som älskar hans/deras jobb och att pengarna på banken bara väller in.
Allting ändras dock när Irving får FBI efter sig, och för att slippa åtal går han med på att samarbeta med dem och hjälpa dem att fånga de riktigt stora, kriminella fiskarna.
En välgjord film med riktigt bra skådespeleri!
Regissören David O.Russel har jobbat med många av de här skådespelarna förut. I ”Silver Linings Playbook” jobbade han bl.a med Bradley Cooper och Jennifer Lawrence, och i ”The Fighter” jobbade han bl.a med Christian Bale och Amy Adams. Jag gillar verkligen de två ovannämnda filmerna och var riktigt laddad inför ”American Hustle”. Att filmen även fick 10 Oscarsnomineringar gjorde inte saken mindre spännande
Att David O. Russel valde just duktiga skådisar som han jobbat med tidigare, måste ha varit ett smart drag. Skådespeleriet var nämligen väldigt bra och vissa repliker kändes nästan framimproviserade i stunden, så äkta kändes det. Personligen så tyckte jag att Christian Bale stack ut på ett extra positivt vis. Han spelade lite utav en looser med hjärna, men utan pondus. En kombination som jag inte sett Christian Bale gestalta tidigare, men han gjorde det alltså fantastiskt bra.
Även det visuella var bra gjort; hår, kostym och scenografi var allt väldigt uttänkt och det hjälpte till att göra filmen trovärdig.
Historien var också upplagd på precis det sättet som jag gillar: allting börjar med en voice-over och man fick den riktiga ”det-var-en-gång-känslan”.
Det som kändes lite mindre fantastiskt var filmens längd. Man kan visserligen frossa i allt det välgjorda och njuta av skådespeleriet, men personligen så tyckte jag att handlingen stundtals blev lite stillastående. Detta gjorde inte jättemycket, men det drar ner filmens betyg från 4+ till en vanlig 4 :).
Om ni hålla koll på när ”American Hustle” släpps på DVD/Bluray kan ni klicka här så kommer ni till discshop.
]]>Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGG+ |
Namn | The Secret Life of Walter Mitty |
Genre | Drama/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Ben Stiller, Kristen Wiig och Adam Scott |
Regissör | Ben Stiller |
Längd | 1h 50min |
Walter Mitty lever ett anonymt och lite tråkigt liv.
Han jobbar på negativavdelningen på tidningen LIFE och har där ansvaret för alla de negativ som någonsin skickats in till redaktionen. I 16 år har Walter Mitty jobbat där och att han skulle behöva lite förnyelse i sitt liv är en underdrift. När Walter Mitty ger sig ut på äventyr så är det i sinnet. För att krydda sitt monotona liv så dagdrömmer han sig bort till de mest häpnadsväckande av situationer.
Allt detta förändras en dag när ett negativ försvinner och det är inte vilket negativ som helst, utan det är: negativet till den absolut sista tidningen som LIFE ska producera! Detta tvingar Walter Mitty att ge sig ut på en resa, som får det verkliga livet att mer börja likna drömvärlden!
En rätt enkel film, levererad i en ganska snygg förpackning.
”The Secret Life of Walter Mitty” är från början en novell som skrevs i slutet av 30-talet. på 40-talet gjordes en film med samma namn, men sen dröjde det alltså drygt 60 år innan en ny version nådde biograferna.
Av det jag läst på bioaffischerna så jämförs tydligen ”The Secret Life of Walter Mitty” med ”Forest Gump” och det är väl att ta i lite väl mycket kanske. Om det är någon 2013-film som är lik Forest Gump så tycker jag att det är ”The Butler”… men strunt i det nu, det var inte det filmen vi skulle prata om
”The Secret Life of Walter Mitty” är regisserad av huvudrollsinnehavaren själv: Ben Stiller och han har tidigare regisserat filmer som t.e.x ”Tropic Thunder” och ”Cable Guy”.
Jag skulle säga att det här är en rolig feelgood-film i snygg förpackning, med en del små dolda reklambudskap -om ”The Internship” är en mindre bra reklamfilm för google så skulle jag vilja säga att det här är en lite bättre reklamfilm för tidningen LIFE, men det kanske bara är jag som tycker det:). Handlingen är lite överraskande och fin, även om den inte är riktigt så mångdimensionell och smart som den i ”Forest Gump”.
Den stora behållningarna för mig är ändå Ben Stillers återhållsamma rolltolkning. Det är så skönt att se honom i en roll där han inte flippar ur och blir sådär hysteriskt som han ofta blir. Fast lite utlopp för den sidan får han genom karaktärens ”dagdrömmar”, men det är ju fantasier så det känns helt ok.
The Secret Life of Walter Mitty är inget mästerverk, men den är underhållande och som sagt inte helt osmart eller oengagerade.
]]>Produktionsår | 2012 |
Betyg | GGG |
Namn | Hope Springs |
Genre | Drama/komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Tommy Lee Jones, Meryl Streep och Steve Carell |
Regissör | David Frankell |
Längd | 1h 35min |
Kay och Arnold är ett äldre par som varit gifta i 31 år.
Att säga att de glidit ifrån varandra skulle vara en underdrift, de sover i olika rum och tar helst inte i varandra. Kay tröttnar en dag och bestämmer sig för att boka tid hos en relationsterapeut, för att försöka rädda äktenskapet.
Det är skillnad på skådespelare och skådespelare…!
Meryl Streep återförenas med regissören David Frankell som regisserade Meryl Streep i ”Djävulen bär Prada” här i ”Hope Springs” gör hon dock en något annorlunda roll om man jämför med den ”Djävulen bär Prada”
Jag ska säga direkt att det här är en romantisk dramakomedi som följer alla de traditionella reglerna för hur en sådan här film ska vara upplagd.
DOCK finns en stor skillnad: Det handlar om ett äldre par och inte om 20-30 åringar.
Den här skillnaden gör allt, på grund av att man då får ett tillfälle att plock in Meryl Streep, Tommy Lee Jones och Steve Carell. Dessa tre lyckas lyfta filmen från ”romantiska komedigenren” till något lite annorlunda då de tillför så mycket trovärdighet i det de förmedlar. De är inte bara plockade för att de ser bra ut, utan de ser bra ut för att de har sådan oerhörd karisma.
En annan detalj som är intressant är att ”Hope Springs” är lite mer melankolisk än andra romantiska dramer vilket också känns bra och det gör bara att man tror på karaktärerna mer.
Jag ska inte lura någon, det här är en förutsägbar, lite sliskig och söt film. Men med skådespelarinsatser utöver det man brukar se i den här genren.
Vissa scener med Meryl Streep är bara helt fantastiska…!
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GG- |
Namn | We’re the Millers/Familjetrippen |
Genre | Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Jennifer Aniston, Jason Sudeikis och Emma Roberts. |
Regissör | Rawson Marshall Thurber |
Längd | 1h 45min |
David Clark jobbar som en knarksmugglare (inte knarklangare utan knarksmugglare…) En dag så blir han rånad och förlorar sina alla pengar samt allt knark som han skulle lämnat till sin knarkkälla. Han får då en deal: Åk till Mexico och hämta ”lite knark” och kom tillbaks med det hit, eller: försök att fly men räkna med att dö.
Han kommer då på den geniala iden att samla ihop en brokig skara av människor för att ta sig in i Mexico som en semestrande familj, hämta knarket och åka hem igen. Buslätt! Eller…?
Oj, oj…filmen sa mig inte så mycket alls faktiskt.
Rawson Marshall Thurber har även regisserat filmer som t.e.x ”Dodgeball a True Underdog Story” och ”The Mysteries of Pittsburgh”.
Handlingen är ganska intressant tycker jag och man skulle nog kunna göra en ganska spännande och kanske lite djup komedi med det här upplägget..
Men tyvärr så känns det som att man har gjort det medvetna valet att göra den vanliga ”köns-och sex-humorkomedin” och den typen av film är inget jag tycker är speciellt kul.
Framför allt så kändes det som att när man inte hade tillräckligt med manus eller handling så försökte man istället att fylla ut tiden med Köns-och-sex-humor vilket var synd.
Det kändes också som att ögonblicken där man som åskådare tänkte: ”Jaha…de gjorde såhär för att annars hade filmen tagit slut…” var lite för många för att det skulle kännas ok.
Det var tråkigt att filmen inte var bättre, jag valde mellan den och ”Riddick”.
Om det var rätt val får jag (antagligen) se i morgon.
Produktionsår | 2012 |
Betyg | GG+ |
Namn | To Rome With Love |
Genre | Drama/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Roberto Benigni, Alec Baldwin och Greta Gerwig. |
Regissör | Woody Allen |
Längd | 1h 50min |
I Rom kan allting hända.
Vägar korsas och relationer skapas/avslutas.
”Jag har aldrig skrattat så mycket i en biosalong” stod det på DVDfodralet…
Håller inte med alls.
Woody Allen behöver väl inte någon närmare presentation. Han har även regisserat t.e.x
”Annie Hall” och ”Midnatt i Paris. Däremot ska jag erkänna att jag inte sett så många av hans filmer.
När jag hyrde den här filmen så var jag sugen på att se en komedi och när jag läste texten:
”Jag har aldrig skrattat så mycket i en biosalong” på DVDfodralet så kändes det som ett självklart val.
Skådesleperiet var ok och alla gjorde liksom bra ifrån sig.
Detta var den typen av film där man fick följa lite olika karaktärer/par/familjer när de helt enkelt levde sina liv i Rom. Ett äldre par skulle träffa sin dotters fästman, ett ungt par som just flyttat till Rom för att killen fått ett nytt jobb osv, osv.
Problemet med den här filmen kan ha legat hos mig, jag var inställd på en komedi och jag upplevde den här filmen som lite seg och inte så ”rolig”, den innehöll verkligen inte den typen av humor som jag förväntade mig i alla fall.
Sen så kändes det kort sagt som att jag inte förstod logiken i filmen, det var vissa scener/karaktärer som bara helt enkelt kändes ”off”
Nej den här filmen var lite av en besvikelse, om det hade varit ett drama och om jag hyrt den för att jag ville se just ett drama, då hade det nog varit en helt annan femma.
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GG |
Namn | The Hangover part III |
Genre | Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Bradley Cooper, Ed Helms och Zach Galifianakis |
Regissör | Todd Phillips |
Längd | 1h 40min |
The Wolfpack återförenas återigen då Alans pappa dör väldigt plötsligt.
Stu, Phil och Doug bestämmer sig för att åka med Alan till ett behandlingshem, men på vägen dit så kidnappas en av dem och det blir allt annat än lugnt för de tre som är kvar…
Bättre än tvåan men sämre än ettan. Men vad säger det…?
Filmen är regisserad av Todd Phillips som även regisserat del I och II i samma serie.
För att summera väldigt kort vad jag tyckte om de tidigare filmerna så var den första filmen ok, en rolig ide med komiska karaktärer. Den andra filmen var bara för mycket, allt var för skruvat och tyvärr ganska osmakligt.
I den tredje filmen har man valt en lite annan riktning. För det första så är det ingen som blir full vilket är ganska ironiskt eftersom att filmen heter ”The HANGOVER part III”. Men den största förändringen är att den här filmen är ganska nertonad när det gäller den vulgära humorn som fyllde den andra filmen.
Istället så känns ”Part III” mer som en actionfilm än en komedi. Den innehåller mer ”seriösa” inslag där inslagen av spänning avlöser varandra oftare än dryg humor.
Detta tycker jag är en bra egenskap men då mina förväntningar var låga så räcker inte den förändringen till ett godkänt utan det blir istället 2/5 G:n.
Det är synd för i detta ”Oceansgäng” så är skådespelarna helt ok och man hade kunnat dra den här trilogin åt ett helt annat håll redan i part II om man hade velat.
Produktionsår | 1999 |
Betyg | GGG+ |
Namn | Galaxy Quest |
Genre | Science Fiction/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Tim Allen, Sigourney Weaver och Alan Rickman |
Regissör | Dean Parisot |
Längd | 1h 40min |
Efter att kultserien ”Galaxy Quest” lades ner i början av 80-talet så har det varit svårare än väntat för huvudrollsinnehavarna att få andra skådespelarjobb. Nu, 20 år senare åker de runt på scifimässor och skriver autografer till trogna ”G.Q” fans.
Allt ändras när de kontaktas av en utomjordisk ras som behöver hjälp att rädda hela deras civilisation…
Film med självdistans, yes!
Filmen är regisserad av Dean Parisot. Den senaste filmen jag sett som Dean Parisot regisserat är ”Red 2”. Den kanske inte var bäst i stan, men ”Galaxy Quest” har jag tänkt se länge så jag tänkte inte låta ”Red 2”-fiaskot stoppa mig
Det första jag tänkte på/fruktade några minuter in i filmen var att ”Galaxy quest” skulle vara ungefär som ”Mars Attacks!”. En film som det var längesen jag såg men som jag inte gillade speciellt mycket.
Denna känslan gick över ganska snabbt och jag kom på mig själv sitta och småskratta istället. Det var scenerna på scifimässorna som var så ”mitt i prick” och träffande att jag kände ett sting av igenkännlighet från mina egna besök på liknande mässor. (kolla in min flik ”Wall of Fame” så förstår ni
Det som jag gillade mest med filmen var att den klart och tydligt drev med genren på helt rätt sätt! Skådespeleriet var bra och ena stunden kändes de verkligen som avdankade skådisar som satt och signerade autografer. Andra stunden gestaltade de sina karaktärer från 80-talsserien på det där härligt överspelade sättet a´la ”Star Trek TNG”…:)
Trots att detta var bra så tycker jag att filmen kunde varit roligare…
Jag hade hoppats på att de skulle dra allt lite längre och jag kände mig lite otillfredställd när filmen med det klockrena temat var slut.
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGG- |
Namn | White House Down |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Channing Tatum, Jamie Fox och Maggie Gyllenhaal. |
Regissör | Roland Emmerich |
Längd | 2h 5min |
Cale åker till Vita huset tillsammans med sin dotter för att gå på en jobbintervju. Han är en polis, men har alltid drömt om att få jobba inom secret service.
Mitt i alltihop så invaderas plötsligt Vita huset av terrorister och det blir Cales uppgift att skydda sig själv, sin dotter och presidenten.
”White House Down” var helt klart över förväntningarna!
Filmen är regisserad av Roland Emmerich, som även regisserat filmer som ”Independence Day” och ”2012”.
När jag såg trailern till ”White House Down” så tyckte jag att den påminde mycket om filmen ”Olympus has fallen”, som kom ut på Bluray/DVD för några veckor sedan. Det var en utav de sämre filmerna jag sett på mycket länge (läs min recension här) så jag fruktade att det skulle bli samma totala bottennapp med ”White House Down”…
Men den här filmen var faktiskt ganska ok!
En sak som gör att den faktiskt får ”godkänt” (även om det blir ett svagt sådant), är att man här valt att göra en lite mer lättsam tolkning av temat ”terrorister-tar-över-vita-huset” och det känns befriande.
Jag tror att den lättsamma tolkningen också bidrog till att kemin mellan skådespelarna blev bra, det kändes som att alla de inblandade roligt ihop vilket lyfte skådespeleriet (även om det inte var några jätteinsatser rent skådespelarmässigt).
”White House Down” var dock både förutsägbar och rätt så tramsig. Men vill man bli underhållen, utan större krav på djup och symbolik, så funkar den här filmen. Channing Tatum får till och med in den rätta ”min-fina-kostym-har-skjutits-sönder-så-nu-går-jag-runt-i-slitet-vitt-linne – looken” (à la Die Hard) mot slutet =).
]]>Produktionsår | 2008 |
Betyg | GGGG |
Namn | Tropic Thunder |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Robert Downey jr, Jack Black och Ben Stiller |
Regissör | Ben Stiller |
Längd | 1h 45min |
En blandad skara skådespelare håller på att spela in en film om Vietnamkriget och det går inte riktigt så bra som samtliga hoppas. (Det går skitdåligt ärligt talat…)
Som om det inte vore nog så tvingas den lilla gruppen skådespelare under helt ofattbara omständigheter att ge sig ut i ”skarpt läge” och bli de soldaterna de porträtterar!
Den här filmen var bra, riktigt skruvad…
Det är skådespelaren Ben Stiller som har regisserat den här filmen.
Ben Stiller är väl mest känd för det han gjort framför kameran, men han har även regisserat klassikern ”Cable Guy”
Den här filmen var bra, vissa rolltolkningar var helt fantastiska och allt var skickligt balanserat på gränsen mellan parodi och bara riktigt skruvat. (Robert Downey Jr måste nämnas här :))
Handlingen/upplägget var även det rätt fyndigt och det gav filmen och karaktärerna den där extra dimensionen av djup som ofta saknas i den här typen av filmer.
Det som håller ”Tropic Thunder” uppe på stabila 4G:n är utan tvekan skådespeleriet och upplägget. Men trots klockrent skådespeleri och ett roligt upplägg så kändes filmen ändå lite seg, när jag kollade på klockan så började eftertexterna rulla efter drygt 1h 40min och filmen kändes längre än så.
Men detta är en liten anmärkning i en annars mycket rolig film!
Produktionsår | 2013 |
Betyg | G+ |
Namn | PAIN & GAIN |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Mark Wahlberg, Dwayne Johnson och Anthony Mackie |
Regissör | Michael Bay |
Längd | 2h 5min |
En Bodybuilder-trio med Daniel Lugo i spetsen, bestämmer sig för att kidnappa en miljonär för att komma åt dennes tillgångar.
En plan som går fruktansvärt fel.
”Based on a true story…”
Jag vet inte om jag tycker att det var moraliskt korrekt att göra den här filmen på det här viset…
Jag har alltid tyckt att Michael Bay gör helt ok filmer. Framförallt så tänker jag på ”The Rock”, ”The Island” och ”Transformers 1” och även om kvalitén kanske har dalat något sen ”The Rock”, så har filmerna enligt mig ändå ett underhållningsvärde.
MEN… Michael Bay misslyckas dock totalt med ”Pain & Gain”.
För det första så är filmen riktigt dåligt regisserad. Bilden längst ned i det här inlägget säger allt. Frekvent återkommande scener med lättklädda tjejer, filmade snett underifrån gör att tankarna går till en dålig MTV-video.
För det andra så är filmen riktigt seg. Trots att den bara är två timmar lång, känns det som att det räcker efter halva den tiden.
Detta är trots allt bara småpotatis om jag jämför med filmens största problem: sättet som huvudkaraktärerna framställs på.
Så här i efterhand, när filmen är slut och jag har hunnit se en CBS-dokumentär om fallet och konsekvenserna för de inblandade, så känns filmens gestaltning av karaktärerna rent osmaklig och ganska avskyvärd och jag ska försöka förklara varför:
Jag tycker att det finns filmer som lyckas gestalta obehagliga handlingar och personer på ett sätt som gör att man ändå någonstans kan förstå deras avsikt (även om man inte håller med eller rättfärdigar det dom gör), som i ”MONSTER” t.ex.
Här framställer man filmens huvudpersoner som idioter. Punkt. Idioter utan känslor eller samvete. OM Michael Bay försökte få in någon form av dimension i karaktärerna så missade jag detta helt. Jag vill verkligen poängtera här att jag inte tror att det beror på skådespelarna i sig. Både Mark Wahlberg och Anthony Mackie är riktigt duktiga så det känns som att det ligger i regin, i detta fall.
Förstå mig rätt, personerna som den här filmen bygger på kanske var idioter och när jag sätter mig in i hur medierna i USA framställer dem, så är det just på det viset. Men då tycker jag att det är helt ointressant att göra en film där man inte utvecklar detta på något sätt, utan väljer att bara visa hemska dåd i en ”komisk” tappning.
Den enda anledningen till att ”Pain & Gain” får ett ”+”, är tack vare att det är en sann historia. Jag tycker alltid att det är intressant att se filmer baserade på verkligheten.
]]>Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGG |
Namn | Warm Bodies |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Nicholas Hoult, Teresa Palmer och John Malkovich |
Regissör | Jonathan Levine |
Längd | 1h 35min |
R lever ett stilla liv, som Zombie… Han kommer inte ihåg sitt namn men han vet att det börjar på ”R”. Världen har nästan gått under och det finns inte mycket att göra förutom att äta, gå omkring och äta lite mer.
Allt förändras när han nästan äter upp en flicka vid namn Julie. Men av någon anledning så lyckas han stoppa sig själv i sista stund.
”Vad är det som händer med mig…?”
En film med klara brister, men trots allt en fyndig och samtidigt lite söt film!
”50/50” och ”All the Boys Love Mandy Lane” är två filmer som också är regisserade av Jonathan Levine. Jag har bara sett ”50/50” och den var bra, välgjord och stämningsfull.
”Warm Bodies” ville jag se redan när den kom på bio, men det passade aldrig riktigt in i min planering. Nu kom den äntligen ut på DVD och det var bara att springa till hemmakväll och köpa den
Jag blev inte besviken! Filmen var fyndig på precis det sättet jag hoppades på att den skulle vara. Skådespeleriet var ok och det kändes inte som att man bara tagit första bästa modellerna och satt framför kamerorna.
Anledningen till att filmen bara får GGG är att även om filmen var precis som jag tänkt mig så var det ju inte den djupaste filmen i stan, eller den mest originella.
Sen för alla som älskar zombiegenren så innehåller filmen nog en hel del frågetecken och kanske lite logiska luckor.
Men jag gillade den ändå!
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGGG |
Namn | Frances Ha |
Genre | Drama/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Greta Gerwig, Mickey Sumner och Michael Zegen |
Regissör | Noah Baumbach |
Längd | 1h 25min |
Frances bor i New York och hon älskar att dansa. Mellan dansklasserna umgås hon med vänner och då framför allt bästa vännen Sophie.
Detta låter kanske som en sorglös tillvaro, men Frances upptäcker snart att konsten att balansera mellan livet, pengar och relationer, visar sig vara allt annat än en dans på rosor.
Filmen var väldigt charmig och den kändes riktigt ärlig!
Regissören Noah Baumbach har tidigare även regisserat filmer som bl.a:
”Greenberg” och ”The Squid and the Whale”, där den sistnämnda är en verklighetsbaserad skildring om Nohas egen uppväxt – hur han och hans bror upplevde sina föräldrars skilsmässa. En film som nu står på min ”att se” lista…:)
Det var tack vare min vän Isabelle som jag gick och såg ”Frances Ha”. Hon hade skrivit om den på sin blogg och jag fastnade för historien, så det var bara att gå och köpa biljett :).
Läs Isabelles filmtips här.
Det absolut bästa med den här filmen var att karaktärerna kändes så äkta!
Självklart så berodde detta på lysande skådespeleri ifrån samtliga medverkande, men även tack vare att alla detaljer i filmen hade lagts på en nivå som kändes riktig… jag ska förklara vad jag menar:
Andra serier/filmer som handlar om dansare känns ofta så oerhört tillgjorda. Alla är supersnygga och jätteduktiga och ser ut som 30, trots att de knappt ska ha gått ut gymnasiet/high school.
I ”Frances Ha” handlade det om en helt vanlig 27åring, som med en charmig karaktär gav sig på det tuffa livet som danslärling i ett av New Yorks danskomapiner. Hon är inte en fotomodell som ska skildra ett hårt liv på operan… Ibland gör Frances succé och ibland gör bort sig totalt… =).
Som sagt en mycket charmig film som kändes genuin, med bra skådespeleri och ett bra manus.
MEN! Trots att filmen endast var 1h 25min så kändes den ibland lite lång.
Inte tråkig, utan endast lite utdragen.
Därav 4G:n istället för full pott!
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GGG+ |
Namn | Kick ASS 2 |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Aaron Taylor-Johnson, Chloe Grace Moretz och Christopher Mintz-Plasse |
Regissör | Jeff Wadlow |
Längd | 1h 39min |
Dave och Mindy gör allt för att passa in och leva vanliga tonårsliv.
Men detta visar sig omöjligt när de utmanas av världens…första…superskurk!
Helt klart en värdig uppföljare.
Det känns ju alltid bättre om det är samma samma regissör som regisserat uppföljaren till en film som man gillar, men nu i ”Kick ASS 2” så har man byt regissör. Den nya regissören heter Jeff Wadlow och han har tidigare regisserat bl.a ”Cry Wolf” och ”Never Back Down”.
Så gjorde detta byte något?
Nej, det var inte något jag tänkte på.
”Kick ASS 2” var en bra film! Precis som i andra uppföljare om superhjältar så har man här fokuserat på vad karaktärerna går igenom och vad deras handlande fått för konsekvenser. Detta kändes helt rätt och även om karaktärerna inte hade några superkrafter att förlora så fick jag verkligen känslan av att de ifrågasatte behovet av deras hemliga identiteter.
Den lite sjuka och twistade humorn fanns i den här filmen med och även om det inte alltid gick hem så fanns där vissa poänger.
Skådespeleriet var bra som vanligt och framför allt så vill jag lyfta fram Jim Carrey som jag tyckte var riktigt bra.
Det som drog ner betyget för mig var att man ibland inte var konsekvent med filmens budskap.
Det var t.ex en scen när Mindy ska ”stå upp för sig själv” och den scenen kändes helt fel i sammanhanget om budskapet ska vara just ”stå upp för sig själv”…
Sen så upplevde jag hela filmen som lite repetitiv, det mesta var välgjort men det kändes ändå som att man sett detta förut, bara lite mindre skruvat/extremt.
Sen så är det alltid tråkigt när man byter ut skådespelare, Detective Marcus Williams spelades i den här filmen av Morris Chestnut som är bra men inte original…
Visst, det blev tre anmärkningar, men filmen var ändå bra och om jag jämför med den senaste uppföljaren jag såg (”Red 2”) så höll ”Kick ASS 2” helt klart måttet!
]]>
Produktionsår | 2013 |
Betyg | GG- |
Namn | Red 2 |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På Bio |
Skådespelare | Bruce Willis, Helen Mirren och Anthony Hopkins. |
Regissör | Dean Parisot |
Längd | 1h 56min |
Frank Moses och hans gamla team får återigen problem när de anklagas för att ha förått deras land. De har bara en ledtråd: ”operation Nightshade”…
Alltså… Det som gjorde den första filmen lite småcharmig och sevärd saknades helt i ”Red 2”
Regissören Dean Parisot har tidigare regisserat episoder i tv-serier som t.e.x ”Modern Family” och ”The Good Wife”. De serierna är säkert jättebra men att han ”endast” regisserat serier tidigare kan vara en del av förklaringen till varför jag inte gillade filmen.
Det var väldigt mycket som inte fungerade.
För det första så saknade jag den där ”fyndiga” humorn som jag nämnde i föregående recension. Den hade ersatts med platta buskisskämt, coola kommentarer och en kvinnlig karaktär som i denna filmen skulle fungera som det komiska inslaget. Vilket hon inte gjorde i den första filmen och det fungerade inte alls för mig.
För det andra så var filmen alldeles för seg. karaktärerna färdades kors och tvärs, fram och tillbaks, från land till land och tillbaks, utan att egentligen uträtta någonting. Att jag upplevde det såhär tror jag berodde på att manuset var för tunt och Dean Parisots oerfarenhet av att regissera långfilm.
För det tredje så ska hela poängen vara att karaktärerna är på gränsen till för gamla och det framgår inte alls på samma rappa vis som i första filmen. Utan här är det bara skurkarna som påpekar detta faktum. Precis som i många andra mindre bra actionfilmer.
Den här filmen påminner mer om ”True Lies” än någonting som har med de fyndiga Oceanfilmerna att göra…
Red ska ju stå för ”Retired Extremely Dangerous” och här uppfattade jag bara de två sista…
Man borde döpt filmen till ”Ed”…
Produktionsår | 2010 |
Betyg | GGG+ |
Namn | Red |
Genre | Action/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Bruce Willis, Helen Mirren och Morgan Freeman. |
Regissör | Robert Schwentke |
Längd | 1h 50min |
Frank Moses är en pensionerad CIA-agent som lever det stilla livet som pensionär.
När han plötsligt utsätts för ett mordförsök tvingas han samla ihop sin gamla CIA-grupp för att ta reda på vem eller vilka som ligger bakom dådet…
Filmen var underhållande, med lite mer komik än vad jag trodde den skulle innehålla.
Robert Schwentke har även regisserat bl.a ”Flightplan” med Jodie Foster och den kommande filmen ”R.I.P.D” som också verkar lite halvrolig.
Den här filmen hade alltså premiär 2010, men jag blev sugen på att se den nu när Red 2 precis har haft premiär. Det är ju alltid kul att ha sett originalet innan man ser uppföljaren.
”Red” var lite annorlunda mot vad jag hade förvänt mig och det kändes skönt! Den var betydligt fyndigare och skön humor varvades med mer ”seriös action”.
Vad är då fyndig humor undrar ni. Jo, enligt mig är fyndig humor t.e.x när man lyfter fram en sida hos en karaktär som inte är så charmig, utan kanske tvärtemot lite skämmig, men som ändå känns väldigt naturlig. T.e.x när en karaktär sitter på ålderdomshemmet och tittar på en sköterskas rumpa medan hon ställer in tv-kanalen. Det låter kanske som ett billigt ”under bältet skämt”, men karaktären är 80 år och lite gubbsjuk, och sköterskan, som till slut märker att han tittar, ler och skakar på huvudet. Den här typen av inslag får filmen att kännas mer levande och de gör även karaktärerna mer verkligliga.
Upplägget av filmen påminner till stor del om upplägget i ”Ocean-filmerna”, både till musiken, scenklippen och gruppens medlemmar. Skillnaden ligger egentligen i att Red-gruppen består av militärer (så det blir mer pang-pang), medan Oceans-gruppen består av tjuvar (så i de filmerna blir det mer fokus på ”trixiga kupper”).
Jag fann ”Red” underhållande såhär en fredagskväll. Inte den djupaste filmen i stan, men som sagt underhållande.
]]>Produktionsår | 2012 |
Betyg | GGGG |
Namn | Silver Linings Playbook |
Genre | Drama/Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Bradley Cooper, Robert De Niro och Jennifer Lawrence |
Regissör | David O. Russel |
Längd | 2h |
Pat har just skrivits ut från psykavdelningen och är på väg hem till sina föräldrar. Efter att halvt ha slagit ihjäl sin frus älskare så var en ”mental institution” enda alternativet. Nu har Pat bara ett mål: att vinna tillbaks sin fru.
Saker och ting kompliceras dock när han träffar Tiffany som även hon har några spöken i garderoben…
Här har man lyckats med en typ av humor som jag tror är ganska svårt lyckas med. Bra jobbat!
När jag tänker på ”The Fighter”, som även den är regisserad av David O. Russel, så innehåller den också den här typen av komik som jag gillar. Där man skrattar åt situationen och inte för att karaktären utför en komisk handling. Jag tänker framför allt på när Christian Bales karaktär hoppar ner i soptunnan från andra våningen för att hans mamma inte ska komma på honom när han knarkar… Det är just en sån situation där man skrattar åt situationen och inte bara åt att Christian Bale gör något lite galet.
Den här filmen ”Silver Linings Playbook” är en riktigt välspelad film där det verkligen haglar av just den typen av komik som är nämnd i ovan stycke och jag älskar det!
Manuset är bra och allt känns naturligt.
Anledningen till att betyget ändå inte blir högre, är för att det i grund och botten ändå ”bara” är en ”romantisk komedi” och tyvärr så blir den ändå sådär söt och förutsägbar som filmer tenderar att bli i den genren.
Men för att vara en romantisk komedi så var det verkligen en hit!
]]>Produktionsår | 2005 |
Betyg | GGG- |
Namn | The 40 year old virgin |
Genre | Komedi |
I Skrivande stund | På DVD |
Skådespelare | Steve Carell, Catherine Keener och Paul Rudd |
Regissör | Judd Apatow |
Längd | 1h 56min |
Den 40-åriga Andy jobbar i en radio/tv-butik och lever ett ganska ensamt liv.
Han är inte bara singel utan även helt övertygad om att han är den sista oskulden på jorden…
Under en pokerkväll med arbetskompisarna råkar Andy avslöja sin hemlighet och en hysterisk resa i raggningens tecken tar sin början.
Den här filmen kom 2005. Den innehåller ett par skrattframkallande skämt,
men filmen var inget stort mästerverk.
Regissören heter Judd Apatow och förutom ”The 40 year old Virgin” så har han tidigare regisserat ”Knocked up” och ”This is 40”.
Jag hyrde den här filmen för att jag ville bryta av kvällen med en glättig, ytlig och ganska ”hjärndöd” film… och ”the 40 year old virgin” uppfyllde alla dessa kriterier.
Skämten upplevdes kanske som uppseendeväckande och extrema när filmen kom för åtta år sedan, men nu kände jag mest att jag sett allt förut.
Till skillnad från den lite nyare filmen ”Ted”, som jag nyligen recenserade, fick jag i ”40 year old Virgin” inte känslan av att de dragit skämten till sin spets.”
Filmen tar upp en del intressanta frågor som man skulle kunna diskutera och fundera kring, men detta är inte en dramakomedi (som är rolig för att skämten spelar på en verklighet som tittaren kan känna igen sig i), utan en komedi med kiss-och-bajs-skämt och jag väljer att inte försöka läsa in, eller analysera filmen mer än så.
]]>